Hur ser staten och samhället på troende? Är det en obskyr minoritet som man helst inte vill ta i med tång? Eller är tro en tillgång, något djupt fundamentalt och något som kan berika människor och hela samhällen? Svaret på den frågan varierar nog beroende på vem man frågar. Klart är att i vad som ibland omnämns som världens mest sekulariserade land kan det ibland kosta på att tala om tro i debatten. Men det är inget Dagen tvekar att göra. Inte heller våra samarbetspartners i (G) som i Gud: Frälsningsarmén, Evangeliska frikyrkan och Pingst. Vi vet att där politiker och rationella lösningar faller till föga kan tron på Jesus såväl upprätta grovt kriminella som ge drogberoende ett nytt liv.
Under Almedalsveckan kommer vi att vrida och vända på viktiga och aktuella frågor, där tron får en given plats i samtalet, i stället för satt på undantag. Men visst är det postsekulära och pluralistiska samhället utmanande och ställer många frågor om fri- och rättigheter på sin spets – särskilt för den som saknar karta och kompass för att förstå sig på religion.
Den här ledarsidan har påtalat det förr och kommer göra det igen: Den kristna trons samhällsbidrag är oumbärligt. När samhället hotar att slitas isär, klyftorna och polariseringen ökar behövs en annan analys – en som har försoningen som grundton. Människor, kön, gäng, klaner – alla behöver vi försoning. Här kan (G) som i Gud bidra genom att erbjuda samtalen som annars inte förs. Samtalen där tro blir en given ingrediens.
