Att någon med intresse av att lura till sig sex med en fjortonåring kan vara pastor är ofattbart – en ”katastrof”, som ordförande i församlingen säger till Dagen. Och, kan man tillägga, så långt ifrån kristen tro man bara kan komma. Sällan kommer väl Jesu allvarsord om kvarnstenar om halsen på den som förleder en av dessa små mer till sin rätt.
Det är måhända inte ofta frikyrkopastorer avslöjas med att vilja ha sexmöten med minderåriga pojkar. Men det är inte till någon som helst tröst. Dels för att det naturligtvis kan finnas fall som aldrig kommer fram i ljuset på grund av starka känslor av skuld och skam. Dels för att en gång är illa nog.
Nu är det viktigt att komma ihåg att inget brott är begått. Och fortfarande gäller att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Men omständigheterna är oerhört besvärande och svåra att värja sig från. Två personer har efter avslöjandet kontaktat den aktuella församlingen och berättat att de fått liknande inviter. Något som också polisanmälts.
Det är helt korrekt att en pastor, vars hela mandat bygger på förtroende, arbetsbefrias i ett sådant läge. Församling och Equmeniakyrkan har agerat skyndsamt och föredömligt i detta. Nu måste processerna på en och samma gång ske skyndsamt utan att beslut för den skulle blir förhastade.
Men något som hastar är att låta händelsen, i all sin fasansfullhet, bli till en larmande väckarklocka för hela kristenheten. Vi bör återigen påminna oss om att inget sammanhang är helt förskonat. Varje församling och barn- ungdomsorganisation måste ha väl utarbetade rutiner för att motverka att någon enda blir utsatt. Priset för blåögdhet – att barn utsätts för övergrepp och kränkningar – är alltför högt.
Vi bör återigen påminna oss om att inget sammanhang är helt förskonat.
— Frida Park
Björn Håkonsson är barnskyddsombud i Katolska kyrkan, ett sammanhang som verkligen inte är förskonat för övergrepp och mörkläggning. Han utbildar och utövar tillsyn i församlingarna och säger till Dagen att det finns rutiner som är avgörande för att inte säkerhetsnätet ska bli för grovmaskigt. Likaså kan föräldrar ta till strategier för att skydda sina små på nätet, som Dagen också skriver om.
[ Församling i krismöte efter avslöjandet om pastorn ]
Naturligtvis ska ingen som är straffad för övergrepp mot barn eller barnpornografi kunna arbeta med ungdomar. Tumregeln om att alltid sträva efter att ha två vuxna med i alla verksamheter för barn och unga är avgörande. Detta måste finnas i varje församling och nogsamt efterlevas. Det är hög tid för kyrkorna att få ett barnskyddsombud och rutiner för varje församling på plats. Kurser som till exempel I trygga händer är bara början.
Många föräldrar tänker nog en och två gånger inför att barn och unga ska röra sig i miljöer eller på tider där en ökad risk finns för bråk, våld eller övergrepp. Hur kan man skydda dem? Vilka strategier kan förebygga och motverka att någon blir utsatt? Att detta även ska innefatta kyrkans barnaktiviteter, där man med rätta ska kunna förvänta sig det tryggaste av rum, är smärtsamt, men högst nödvändigt att förstå. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara? Ett första viktigt steg är att sluta vara naiva.
