Det händer rätt sällan att Dagen möter kritik för att vi publicerar en debattartikel eller bjuder in en debattör till ett panelsamtal vars argument står långt ifrån tidningens egen linje. De flesta inser att även argument som är dåliga eller till och med saknar stöd i synen på människovärdets okränkbarhet måste fram i ljuset och bemötas. Självklart drar vi en tydlig linje vid uttalanden eller formuleringar som befinner sig utanför lagens råmärken. De hör aldrig hemma i Dagen-sammanhang.
Men även sådant vi själva ser som högst förkastligt behöver ibland få komma till tals. Dels håller vi yttrandefriheten högt, dels menar vi att det är viktigt att slå hål på resonemangen som annars riskerar att påverka samhället i en farlig utveckling.
Oavsett vilket område vi samtalar om – flyktingpolitik, oföddas rätt till liv, solidaritet med människor i globala Syd – har vi, måhända optimistiskt, tillförsikten att dåliga argument stärker de bra och oetiska resonemang spricker när de vederläggs. I Almedalen, i det politiska samtalet, i kyrkdebatten gäller samma sak: Det är i skuggorna som mörkret kan växa sig starkare. I ljuset däremot förjagas natten, ja, i solljuset spricker trollen.
