Sedan 2019 kan föräldrar inte längre sköta barnets vårdärenden och inte ha tillgång till journalen den dagen barnet fyller 13 år. Syftet är att offentlighets- och sekretesslagen ska följas. Ett exempel: Vården har erfarenhet av föräldrar som praktiserar heders- och skamkultur och hur flickor råkat illa ut när de sökt vård för tillstånd som föräldrar sedan fått reda på och straffat sitt barn för. Detta måste givetvis samhället skydda barn ifrån.
Men det är samtidigt inte rimligt att barn, för här talar vi verkligen om barn – med bristande konsekvenstänk och ofta utan legitimation och bank-id – råkar illa ut för att de inte klarar av att bolla vårdkontakter och medicinuttag. Särskilt så när vi talar om barn med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa.
När staten å ena sidan tydligt stipulerar, rätt och riktigt, att föräldrar har ansvar för sina omyndiga barn, är det inte rimligt att föräldrar å andra sidan fråntas möjligheten att se till att de får den vård de behöver. I och med beslutet sedan 2019 kan föräldrar i praktiken inte fullt ut sköta detta ansvar.
Om det finns en risk att ett barn skulle fara illa av att föräldrar känner till vårdkontakter eller medicin behöver vården skriva en orosanmälan till socialtjänsten. Men staten behöver omvärdera beslutet att nysstonåringar skulle vara fullt kapabla att fatta beslut om sin medicinska hälsa på egen hand.
[ Frida Park: Ställ krav på föräldrar som vägrar ta sitt föräldraansvar ]
