Är man mindre trovärdig som våldtäktsoffer om man är kristen med en konservativ sexualsyn? I en dom skriver tingsrätten att en berättelse från en minderårig flicka med bakgrund i en kyrkoinriktning inom den historiska kyrkofamiljen måste behandlas med stor försiktighet i samband med ett åtal om våldtäkt.
Som Dagen rapporterat tidigare skriver tingsrätten: ”Hon har bekräftat att det är en synd att ha sex före äktenskapet. Hon har också i sitt förhör spontant framhållit att hon var oskuld och att hon själv var mycket mån om att den första gången skulle vara med någon speciell som hon älskade.” Tingsrätten friar den åtalade från anklagelser om våldtäkt eller oaktsam våldtäkt.
Är inte det uppseendeväckande, rent av upprörande? Ja, om det vore så att tingsrätten menar att flickan saknar trovärdighet och inte går att lita på i en våldtäktsanmälan eftersom hon är kristen – ja, då vore det högst anmärkningsvärt. Frågor om rättssäkerheten för personer som inte ställer upp på svensk rådande sexualnorm hade väckts. Men det är inte riktigt vad tingsrätten säger.
[ Frikyrklig flicka bedömdes mindre trovärdig i våldtäktsdom ]
Svensk straffrätt bygger på principen om oskuldspresumtion – att alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Hellre fria än fälla. Men även om teknisk bevisning saknas, som i detta fall, kan en trovärdig berättelse vara nog för fällande dom. Men då måste vittnesmålets tillförlitlighet och faktorer som kan påverka denna beaktas.
Självklart ska man alltid lyssna till kvinnan. Om någon blivit utsatt för en grov kränkning som till exempel våldtäkt eller misshandel är det av största vikt att bli lyssnad och trodd. Men kvinnans ord kan juridiskt sett inte väga tyngre än den åtalades. I så fall vore vi inte längre lika inför lagen. Och när ord står mot ord måste berättelsens trovärdighet beaktas.
Tingsrätten hänvisar bland annat till ett prejudikat i Högsta domstolen där ett av justitieråden nämner att en persons behov av att ge en förklaring till sin familj kan vara en omständighet som kan minska tillförlitligheten till målsägandens uppgifter. Det märkliga här att tingsrätten tycks förutsätta att flickans syn på sex före äktenskapet innebär ett stigma inom hennes familj. Ingenstans i domen framgår att något sådant skulle förekomma, det verkar anmärkningsvärt nog helt och hållet vara en spekulation utifrån flickans kyrkliga bakgrund.
Att detta skulle vara ett stigma verkar alltså helt och hållet vara en spekulation utifrån flickans kyrkliga bakgrund.
— Frida Park
Men det är inte enbart flickans syn på sex och spekulationer om familjestigma som avgör tingsrättens bedömning. I polisförhör berättar flickan att hon just då inte tyckte att det kändes fel och att hon var osäker på om hon själv bidragit till att pojken trodde att hon ville ha sex med honom. Flickan ändrar, i en inte obetydlig utsträckning, sin berättelse i tingsrätten. Det vore tjänstefel att inte väga in även det i domen.
Det hindrar inte att det flickan varit med om är traumatiskt och ångestladdat och hon förtjänar omgivningens stöd och omtanke, oavsett vad juridiken kommer fram till. Tingsrättens uppgift är att bedöma om bevisningen räcker till fällande dom. Den anser att det inte gjorde det i det här fallet. Återstår att se om hovrätten gör en annan bedömning.
