I söndags avslutades Missionskonferensen SENT 2023 i Stavanger. Konferensen samlade runt 800 baptister från hela världen. Konferensen föregicks av Baptist World Alliance och Europeiska Baptistfederationens förhandlingar.
Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare Karin Wiborn är en erfaren deltagare i dessa sammanhang, men det har gått några år sedan hon sist deltog. På sin personliga Facebooks sida gör hon en intressant iakttagelse om skillnaden sedan senast. ”Jag fascineras av hur samfund och områden som tidigare var mottagare av omsorger nu utgör ett ledarskap.”
Det senaste årtiondet har den världsvisa baptistiska rörelsen vuxit med över 30 procent, men det gäller inte i Västeuropa eller på den Nordamerikanska kontinenten. De som tidigare utgjorde ledarskapet hos dem sjunker medlemsantalet. I Europa med 7 procent och i Nordamerika med 6 procent.
Det är i andra delar av världen de baptistiska kyrkorna växer. Och där så det knakar – på den afrikanska kontinenten har den vuxit med över 161 procent. I Karibien med över 40 procent och i Latinamerika över 30 procent.
[ Merzek Botros: Fotbollen blev till glädje för flyktingbarnen ]
Det är påtagligt hur baptistsammanhanget påverkas av de delar av världen som växer, och ska självklart göra det eftersom de utgör större och större del av det totala antalet baptister. Visst är siffrorna intressanta men mer intressant som förstagångsbesökare var den teologiska betoningen det medförde.
Tänk om ett allmänt tal om Gud egentligen inte alls öppnar för ett möte med Jesus.
— Fredrik Wenell
Den sak som slog mig var hur lite tal det var om Gud i allmän bemärkelse. De som undervisade från andra delar av världen talade i stort sett aldrig om Gud. De talade om Jesus. Kanske har det att göra med att de kommer från kontexter där tron på en Gud är självklar för de flesta. Att tala om Gud blir då oprecist och ganska ointressant.
Ett exempel var pastorn Benjamin Francis från Indien. Han leder en rörelse med över 40 000 medlemmar. I hans undervisning talade han oavbrutet om hur Jesus hade förvandlat människors liv och gjort dem till ledare. Han ställde frågan flera gånger: Vilka väljer ni till ledare? Och så berättade han om hur Jesus gång på gång kallat dem som på förhand verkade omöjliga. Exempelvis småtjuven i Nepal som stulit en väska med en bibel, börjat läsa i den och mött Jesus. Han var nu ledare för ett fyrtiotal husförsamlingar. Och flera liknande berättelser. Han använde alltid Jesus, inte Gud, för att berätta om vem som blev utvald.
[ Konsten att nå förortens muslimer med Jesus ]
I väst väljer vi ofta att tala om Gud för att inte tappa människors intresse. Men tänk om ett allmänt tal om Gud egentligen inte alls öppnar för ett möte med Jesus. Visst Gud är treenig, men det är helt avgörande att vi i väst lär oss att tala om Jesus på ett sätt som inte stänger vägar för människor som är andligt intresserade. Det är fundamentalt att hålla fast vid den kristna trons grund – i Jesus har Gud gjort sig känd. Kyrkan är kallad att förkunna den treenige Guden uppenbarad i Jesus, och här kan vi hämta inspiration från våra systerkyrkor i majoritetsvärlden. Frågan är om vi låter dem få teologiskt inflytande?
[ Ulrik Josefsson: Svensk kristenhet har mycket att vinna på kontakter med globala Syd ]
