Storbankerna går som tåget. Räntenettot, det vill säga vad banken tjänar på skillnaden på in- och utlåningsräntor, är bättre än på länge – tack vare Riksbankens höjningar av styrräntan. Vinsterna sticker i ögonen på dem som har det svårt under den alltför höga inflationen. Under sötebrödsdagarna då till och med negativ ränta förekom lånade många mycket, alltför mycket, till bostäder, något blivit högst kännbart när bankerna höjt boräntorna.
Är det girighet som driver bankerna? Man kan i så fall fråga sig om det är girighet som driver all företagsamhet. Bankernas affärsidé är att tjäna pengar på ut- och inlåning. Så fungerar en marknadsekonomi. Och även om bankerna i dagsläget har varit nog så sena med att höja räntan på till exempel löne- och sparkonton är det inte enbart negativt för samhället att de går bra.
En rejält svårare situation för låntagarna är när banken inte gör vinst och därmed riskerar att gå omkull. Vem minns inte 1990-talets bankkriser när regeringen fick gå in och stötta bankerna för att undvika en rejäl kris som skulle drabbat svensken långt mycket hårdare än den situation många nu befinner sig i. Ska vi undvika att en liknande situation i framtiden behöver bankerna samla i ladorna till sämre tider.
Elisabeth Svantesson, finansminister (M), öppnar för att fler politiska initiativ behövs för att öka konkurrensen. Det är bra, men den största skillnaden kan låntagarna själva göra – genom att byta till en bank som ger högre ränta på sparkontot och lägre ränta på bolånet.
