Tiderna är osäkra. I Ukraina rullar ryska pansarvagnar och civila mål beskjuts. Påverkansoperationer i syfte att så split, skapa oreda och konflikt sker även i vårt eget land. De auktoritära regimerna flyttar fram sina positioner.
Under 90-talet utropades historiens död. Den liberala demokratin hade segrat, i och med kommunismens fall. Segern, visade det sig, togs ut i förskott och historien fortsätter. Ryssland kommer, på samma sätt som det gjort allt sedan medeltiden, vara en aktör som Sverige behöver förhålla sig till.
När värnplikten avskaffades och försvaret stöptes om under 90- och 00-talet fick det också till konsekvens att den pacifistiska ådra som runnit genom delar av frikyrkligheten förlorade delar av sin aktualitet. Under lång tid hade många, men långt ifrån alla, kristna valt att avstå från att bruka vapen med hänvisning till sin tro. Lumpen blev i och med värnpliktens avskaffande inte längre en sak att förhålla sig till för de kristna unga män som annars skulle ha ryckt ut. I och med detta tystnade samtalen runt ungdomssamlingarnas fikabord om om, och om varför, en person valde att ansöka om att göra vapenfri tjänst, eller om han i stället skulle göra den ordinarie värnplikten.
Det är ingen enkel sak hur man ska förhålla sig till kriget och något som behöver vara klart innan den dag kommer när konflikten står vid dörren.
— Steven Crosson
Sedan dess har mycket förändrats. Värnplikten har återinförts och där tidigare bara män ansågs förmögna att försvara landet har även kvinnor, på goda grunder, kommit att inkluderas. Hotet har också förändrats. Där det tidigare stod ett tydligt kommunistiskt block emot demokratierna i väst är nu hotbilden betydligt mer diffus. Länder som Kina och Iran är i högsta grad aktiva på den globala scenen, men på ett helt annat sätt än Sovjetunionen var. Världen har därtill digitaliserats och Sverige har nyligen ansökt om att gå med i Nato.
[ Håller pacifismen när kriget kommer? ]
Som Dagen skriver är det i dag få unga som anger tro som ett skäl till att man väljer att hoppa av värnplikten. Samtalen i kyrkorna och mellan unga om hur man ska förhålla sig till kriget och värnplikten är ett samtal om visserligen stannade av men som behöver återupptas. Det är ingen enkel sak hur man ska förhålla sig till kriget och något som behöver vara klart innan den dag kommer när konflikten står vid dörren.
Som kriget i Ukraina visat kan en konflikt med ett grannland, även i vår del av världen, komma att ske plötsligt. Lägg därtill att ett Nato-land är skyldigt att skydda ett annat Nato-land som befinner sig under attack så gör det klart att krig kan komma att bli en del av vår verklighet. Kanske i en avlägsen framtid. Kanske snart.
Är unga kristna insatta i vad ett krig innebär? Förstår de vad det är att döda en annan människa? Och, omvänt, vad det skulle innebära att i pacifismens tecken lägga ner vapnen och låta en fientlig makt ta över det egna samhället? Hur får man ihop tron med vilket beslut man än väljer att fatta? Om detta behöver våra kyrkor börja föra samtal och förbereda våra unga kvinnor och män så att de står redo. När kriget kommer.
