En ny tragisk milstolpe har nåtts. Juli 2023 hade den högsta globala medeltemperatur som någonsin uppmäts. Jorden blir allt varmare, och det är vårt fel. Människan har förbrukat skapelsens resurser i en takt som accelererat, och nu det får konsekvenser: globala värmeböljor som slår mot människor, djur och natur, förstöra skördar, matpriser som rusar; extrema regnoväder slår just i detta nu över Sverige och kostar samhället, kommuner och fastighetsägare miljardbelopp.
Under de senaste 200 åren har människan grävt och pumpat upp fossila bränslen, för att sedan bränna och släppa ut växthusgaserna i luften. Kunskaperna om vad detta skulle kunna få för konsekvenser är inte nya. Redan 1896 publicerade den framstående svenske forskaren Svante Arrhenius en artikel i The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science om hur koldioxid skulle kunna komma att öka jordens medeltemperatur.
Kunskaperna om klimatförändringar har sedan slutet av 1800-talet förfinats och byggts ut, men människans beteendet tycks inte påverkas nämnvärt. Jorden fortsätter att konsumeras på ett sätt som är ohållbart. Klimatet förändras därmed, och vädret blir allt mer extremt.
Problemet med klimatförändringarna har inte skapats av någon enskild individ och det kommer heller inte lösas av några enskilda ingrepp.
— Steven Crosson
Att det är svårt för en enskild individ att i varje steg agera klimatsmart är förståeligt. Vi behöver bilar och flygplan. Vi behöver äta och klä oss. Visst ska var och en av oss försöka leva så klokt och vist som möjligt när det gäller att ta hand om skapelsen. Speciellt viktigt blir detta för oss kristna, att i varje litet görande förvalta den skapelsen vi fått på ett kärleksfullt sätt. Men problemet med klimatförändringarna har inte skapats av någon enskild individ och det kommer heller inte lösas av några enskilda ingrepp. Problemet med klimatförändringarna har tillkommit på en samhällelig, global nivå och kan endast lösas långsiktigt på samma nivå.
[ Frida Park: Tänk om klimatångesten dödar miljöengagemanget ]
Trots kunskaper om växthusgasernas påverkan på jorden fortsätter vi att släppa ut växthusgaser. Från våra transporter, våra industrier, våra jordbruk och våra värmeanläggningar. Det är tragiskt. Vi behöver var och en ändra våra sätt och se över vilka delar av våran livsstil som kan förändras. Men hela samhället, genom den makt vi som medborgare överlåtit till politiker, parlament, EU och internationella samarbetsorgan, måste göra mer.
Det enda försvarbara hade varit om regeringen i det här läget hade visat ett tydligt ledarskap och stakat ut en färdriktning mot ytterligare klimatansvarstagande. Här har flera av regeringspartierna exempelvis länge talat om teknisk utveckling och att transporterna, bilar och långtradare, behöver elektrifieras. Men tar man verkligen steg i den riktningen när det blir billigare med bensin och när det blir dyrare att köpa elbilar? Om de politiska ambitionerna inte höjs och utsläppen fortsätter, eller till och med ökar, är inte detta något liten otrevlighet, det är en form av skadebeteende på skapelsen och på kommande generationers livsutrymmen.
[ Fredrik Wenell: Mer kunskap räddar inte klimatet ]
