I februari stod sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i riksdagens talarstol och talade om behovet av att göra det enklare att byta juridiskt kön med grund i den subjektiva identifikationen. Detta, sade sjukvårdsministern, behövde “hastas på”. Bland annat skulle åldern sänkas för när man kunde byta kön och kontakten med sjukvården minskas. Sen hände något. Av vad Dagen erfarit har frågan stött på patrull i den kristdemokratiska riksdagsgruppen. Majoriteten av ledamöterna var inte lika entusiastiska som sjukvårdsministern. Tack och lov.
Inte bara de kristdemokratiska riksdagsledamöterna är tveksamma till att göra det enklare att byta kön. Flera kvinnoorganisationer är negativa till en ordning där man är orolig att jämställdheten kommer hotas. Även Sverigedemokraterna säger nej till en liberaliserad lagstiftning och har motionerat om att höja könsbytesåldern.
I sin kärna handlar den här frågan om hur många kön det finns, och om man kan byta mellan olika kön. Även om många brottas med sin könsidentitet är svaret egentligen ganska enkelt. Det finns två kön. Man och kvinna. Kvinnan har två XX kromosomer medan mannen har en X och en Ykromosom. Kvinnan har normalt förmåga att föda barn medan mannen normalt producerar spermier. En ordning där regering och riksdag gör det möjligt för människor att i pass och folkbokföring hävda att de är något de inte är är inte liberalt, progressivt eller gemytligt. Det är statligt sanktionerat självbedrägeri.
