Svensk biståndspolitik är i omstöpning. Sedan biståndsminister Johan Forsell (M) tagit över biståndsministerposten har mycket hänt. Och mycket kommer hända. Enligt uppgift kommer den internationella handeln, vilken också är en del av Forsells ministerportfölj, i framtiden att väga tyngre medan traditionellt bistånd tonas ner.
I princip är det inte en dum idé. Handel, arbete och demokrati är främst det som har lyft många hundratals miljoner människor ur fattigdom. Att Sverige själv, och genom EU, är med och främjar rättvis handel med tredje land är något som har stor potential att minska fattigdom och öka självförsörjningen. Det fokus som nu görs på Ukraina är både logiskt och humanitärt.
Dock finns det skäl att ta lyssna på de kristna biståndsorganisationernas oro, som Dagen skriver om. När biståndet stöps om kommer det finnas länder och projekt som kommer stå med minskat, eller inget, stöd. Statens pengar, som många aktörer både inom bistånd och andra fält, förlitar sig på har åter visat sig vara en vansklig finansiär.
Här är det läge för civilsamhället att kliva fram. De organisationers projekt som nu inte kommer få hjälp av Sida och den svenska staten kommer i stället behöva se över sitt stöd från enskilda. Biståndsorganisationerna själva kommer få tydliggöra för privata givare vad biståndet går till och vilken nytta det gör samt se över sin effektivitet. En kanske smärtsam men nödvändig översyn.
[ Kraftfull kritik mot biståndsreformer - företag blir vinnare, inte fattiga människor ]
