Varför får man häckla kristna men inte muslimer i Sverige? Den frågan ställde Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch i sitt sommartal. Det finns dubbla måttstockar. Som ett brev på posten kallades partiledaren för ”Livets ords-tönt”. Uttrycket visar en viss en viss sorts attityd som odlas, inte minst i vänsterkretsar, mot kristna.
Timbros förlagschef Andreas Heinö Johansson skrev en intressant analys där han konstaterar att Busch har rätt i sak men erbjuder fel lösning genom att klistra ”oikofob” på andra som ett sätt att uttrycka självhat mot den svenska kristna traditionen. Heinö är inte nöjd med Buschs analys utan avslutar med att fråga efter ett bättre svar på frågan varför det fortfarande uppfattas som legitimt att häckla kristna. Låt mig ge ett förslag:
Först ska det slås fast att alla naturligtvis har all rätt i världen att driva med, häckla och håna kristna precis som allt annat för att säkra yttrandefriheten. Det är därför Dagens ledarskribent Steven Crosson (23/8) skriver ”skämta mer om kristna”. Vi måste värna yttrandefriheten annars är risken stor att demokratin försvagas.
I alla väl fungerande demokratier driver man med dem som har makt. Makten måste avslöjas och ibland genom att häckla den. Är det på grund av att sextioåttavänstern har traderat en daterad klassanalys som gör att företrädesvis unga vänsterskribenter tycks leva med föreställningen om att kristna nog egentligen har makten och därför kan hånas?
Så om häcklarna lyfter blicken bortom sina skygglappar kommer de att upptäcka att det knappast är den kristna tron som har makten.
— Fredrik Wenell
Det liknar i så fall mer ett alltför efterhängset tonårsuppror från ett barn som för länge sedan borde vuxit upp, klippt sig och skaffat jobb. Visst var venska kyrkan i början av 1900-talet en del av den konservativa politiska ideologin som styrde folket, men det är knappast fallet längre. På område efter område har exempelvis de kristna moraliska övertygelserna omförhandlats så att de mer och mer liknar progressiva idéer. Så om häcklarna lyfter blicken bortom sina skygglappar kommer de att upptäcka att det knappast är den kristna tron som har makten, utan snarare deras egna progressiva och sekulära ideal som tagit makten.
Då återstår alternativet att vänsterskribenter tycker det är legitimt att häckla kristna bara för att de har en kristen tro, inte för att de har makt. Alltså ett exempel på att de har svårt att tolerera oliktänkande. Är det ett sådant samhälle de och vi vill ha?
[ "Livets Ord-töntar behöver inte min sympati" ]
Lyft blicken och lär av den unga kristna tjejen som Livets ords pastor Joakim Lundkvist skriver om i sin debattartikel (26/8). Utsatt av sina lärare lät hon ändå inte sina häcklare få sista ordet utan gjorde som Jesus – vände andra kinden till. Genom att visa respekt blev hon vinnaren. Det är den sortens personer vårt samhälle behöver fler av.
Alla som menar sig värna demokratiska rättigheter borde vi stället kroka arm och arbeta för ett samhälle där alla får plats, oberoende av vem man är eller kommer ifrån. Vi ser hur personer använder den så viktiga yttrandefriheten, vilken vi ihärdigt ska värna, till att kränka muslimer. Vårt samhälle behöver människor som vet att de kan yttra vad de vill, men inte gör det av respekt för andra. Det är då demokratin mognar.
[ Marie Demker: Ta inte mobbarnas parti - koranbränningar är dumheter och trams ]