1965 föddes två tvillingpojkar i Winnipeg, Kanada. Bruce och Brian. Efter åtta månader skulle pojkarna genomgå en mindre operation i underlivet. För Bruce gick operationen illa och hans penis brändes bort. Psykologen och professorn John Money gav då rådet till föräldrarna att låta Bruce genomgå en full könskorrigering. Bruce skulle aldrig få veta att han föddes som en pojke.
Idén bakom behandlingen var att kön endast är en social konstruktion. Något som kan läras in och läras om. Bruce kom därför att växa upp som Brenda, ovetandes om sin bakgrund. För Money blev fallet en succé, ett bevis på att kön var något formbart. Ett intyg att miljö är viktigare än arv.
I takt med att Brenda blev äldre kom dock situationen att ändras. Hon sågs som en pojkflicka av sin omgivning, föredrog att använda pojkleksaker och kände inte riktigt igen sig i att vara flicka. När hon kom i tonåren blev hon alltmer deprimerad och nedstämd. Till slut även självmordsbenägen. Det var då föräldrarna satte stopp och valde att berätta om operationen. ”För första gången förstod jag vem jag var” berättade Brenda. Hon genomgick återställande operationer och tog namnet David, efter Davids kamp mot Goliat.
Men Davids liv kom fortsatt att präglas av svårigheter. Operationen, behandlingen, ekonomiska problem, en svår skilsmässa och sorgen efter brodern Brians dödliga överdos. 2004 begick David självmord.
Bruce skulle aldrig få veta att han föddes som en pojke.
— Steven Crosson
Money bad aldrig David om ursäkt för sina ingrepp. I stället kom hans idéer om kön, genus och könskorrigering att bli något som byggdes vidare på av efterkommande teoretiker och praktiker inom området. Könet som en social konstruktion påverkar allt ifrån akademins forskning, sjukvårdens hantering av patienter och politikers syn på lagstiftning. Den tongivande amerikanska filosofen och genusvetaren Judith Butler menar i dag att könet är ”en fiktion”, något som inte existerar i verkligheten. Transideologin är i högsta grad vital och levande.
Utfallen av dessa tankar visar sig nu i idéer om att göra det lättare att byta juridisk kön, något ledarsidan skrivit om tidigare. Allt fler personer vill också efterlikna det andra könet så långt som möjligt och ansöker därför om hormonbehandling och könskorrigering. Davids fall var tidigt men långt ifrån unikt. Många unga har sedan mitten av 1900-talet varit föremål för könsförändrande ingrepp, utan att behandlingens långtidseffekter har studerats och utvärderats med sedvanlig vetenskaplig evidens.
Sedan 2009 har fallen av könsdysfori i Sverige ökat med 2 300 procent. Antalet personer som ansökte om byte av kön har gått från i genomsnitt elva personer per år till 446 personer per år 2018. Det manar till eftertanke.
[ Steven Crosson: Är kvinnan bara ett påhitt? ]
Varför denna ökning av personer som vill byta kön? Svaret tycks stå att finna i de tankar, framhävda av Money, Butler och andra, som hävdar att könet är relativt, utbytbart och frikopplat från biologin. Verkligheten ses numera individuell, språklig, subjektiv. Och den går inte att ifrågasätta. Detta i kombination med en ökad synlighet av könsidentitetsfrågor på sociala medier har gjort att antalet, framför allt unga, personer i dag som genomgår könsförändrande operationer växer.
Kön är dock, tvärtemot vad Money och Butler menar, inte en ren konstruktion. Det biologiska könet kan inte pratas eller teoretiseras bort. Verkligheten, oaktat om det handlar om gravitation, en persons ålder eller det biologiska könet, är fasta storheter som inte med lätthet låter sig rubbas. Inte ens av postmodernister, professorer eller genusvetare. En biologisk man kan mycket väl betrakta sig, se sig och kräva att omgivningen ska bekräfta honom som kvinna, men hans biologiska kön förändras inte för den sakens skull.
När lagen om könstillhörighet nu diskuteras lyfts ofta att var och en har en rättighet att välja sitt kön. Verkligheten är att kön med svårighet låter sig ändras.
— Steven Crosson
Samtidsandan talar starkt emot att problematisera ökningen av könsdysfori, lyfta biverkningarna av operationerna och bristen på evidens i behandlingarna eller att peka på hålen i det ideologiska ramverk som driver utvecklingen. Frågan är känslig, också på ett personligt plan för många. Det är lätt att se varför. Alla personer förtjänar att mötas med respekt, kärlek och värme. Naturligtvis även de som brottas med sin könsidentitet, som ledarsidan skrivit förut. Det betyder dock inte att man därför måste köpa det bakomliggande teorierna, eller blunda för problemen. Empati, men inte undfallenhet, kan här vara bra ledord.
[ Frida Park: Vad skulle Jesus säga till Snickar-Björn? ]
Repressalierna av att avvika i, eller ens diskutera, frågan kan bli hårda. Butler själv kallar alla som problematiserar genusteorin som transfoba, homofoba, antifeminister, som är emot kvinnors rättigheter. Det är ett försök att lägga på locket på varje form av försök till en sund diskussion. Inställningen känns igen från ”är du inte med oss så är du emot oss” och för tankarna till den värsta formen av fundamentalistisk ortodoxi.
Empati, men inte undfallenhet, kan här vara bra ledord.
— Steven Crosson
Att det finns personer som inte passar in kategorierna biologisk man eller biologisk kvinna är inte kontroversiellt, men det är ovanligt. Könsdysfori är en högst verklig diagnos, i vilken man inte känner igen sig i sitt biologiska kön och önskar byta till det motsatta. Andra tillstånd, som Klinefelters syndrom och Turners syndrom, påverkar könskromosomerna och kan resultera i biologiska förändringar, såsom förändrade sexualorgan, menstruation, muskeltillväxt med mera. Alla som drabbas av dessa syndrom ska givetvis få den vård de behöver. Det är dock viktigt att komma ihåg att tillstånden är undantag som bekräftar regeln. Det vanliga, i naturen och hos människor, är man och kvinna.
[ Stort motstånd inom KD mot ny könstillhörighetslag ]
Typiskt är att en människa i befruktningsögonblicket blir man eller kvinna. Att hon har två XX kromosomer medan han har en X och en Y kromosom. Detta påverkar sedan en rad biologiska processer hos fostret och senare barnet. Hormoner skiljer sig åt mellan könen. Skillnader syns i musklerna och i hjärnan, bland annat i hypotalamus, på grund av olikheter i testosteronnivåer.
Tidsandan går i riktning mot att sanning och verklighet upphävs eller degraderas till förmån för subjektivitet och relativitet. När lagen om könstillhörighet nu diskuteras lyfts ofta att var och en har en rättighet att välja sitt kön. Verkligheten är att kön med svårighet låter sig ändras. Lika lite som en persons ålder eller födelseort i efterhand kan korrigeras. När samhället underlättar och uppmuntrar vuxna och barn att ändra sitt juridiska kön ändrar det inget av verkligheten.
Davids fall visar på allvaret när teoretiker och kirurger leker med människors liv utan att ta ansvar för de långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande. Även om samtiden inte tillåter ifrågasättande av teorierna och ingreppen behöver dessa granskas. Annars kommer historiens dom bli desto hårdare.
[ Steven Crosson: Tack och lov att KD kör över sin egen minister ]
