I Sverige har år 2023 över 100 sprängdåd ägt rum. 2022 års antal sprängningar är därmed redan passerat. Sommaren avslutades med att det under ett dygn i slutet av augusti skedde fyra bombdåd i Göteborg, Trollhättan, Stockholm och Nyköping.
Att explosionerna ökat i antal blev inte en särskild stor nyhet här hemma. Utomlands tittar man dock förvånat på vad som sker i Sverige. I den finska valrörelsen tidigare i år lyftes Sverige som ett avskräckande exempel. Danskarna är oroliga att gängen ska flytta sin verksamhet och sitt våld över sundet. I England frågar man sig hur lugna Sverige kunde bli detta.
Varför sprängs det så mycket i Bullerbyn just nu? En orsak står att finna i att det i Sverige, jämfört med grannländerna, finns exceptionellt många aktiva kriminella som i de organiserade gängen. Unga män i segregerade utanförskapsområden som under många år drabbats av bristfälligt föräldraskap, dålig utbildning, arbetslöshet och låga förväntningar. Gängen erbjuder dessa något attraktivt, snabba pengar och prestige. Men politiskt finns också ett ansvar. Under Morgan Johanssons (S) långa tid som ansvarig minister avstannade inte utvecklingen. Den eskalerade.
Här hemma rycks det på axlarna åt sprängningarna och skjutningarna. Vi har tillvants så till den grad att våldet och kriminaliteten tas som något helt naturligt. Erfarenheten från andra länder visar dock att våldsacceptans kan vara farligt. Fråga bara dem som vuxit upp i en kartell-nation, eller ett maffia-samhälle, om undfallenhet är en framkomlig väg.
