Vad är meningen med livet för dig? Vilket svar du ger på den frågan beror på vem du är, ditt sammanhang och var du kommer ifrån. I vårt land har förutsättningarna för meningen förändrats i grunden de senaste hundra åren. En tidig skakning på förändringarna i samhället kände väckelserörelserna av redan på 1930-talet i kampen med dansbaneeländet, biografen och idrotten.
Det är väl känt att väckelserörelserna var emot nöjeslivet. Skälet var att de, liksom övriga samhället, var oroliga för den moraliska situationen i samhället. Inte minst var de bekymrade över ungdomen. Hur skulle det gå med Sveriges framtid om de unga lät sig lockas av förströelsen? För det var precis så resonemanget gick i Örebromissionens veckotidning Missionsbaneret årtiondet innan andra världskriget bröt ut.
När de förfasade sig över biografen handlade det egentligen inte om innehållet i filmerna utan om biografens atmosfär. Närmare bestämt handlade oron om spänningen mellan den ytliga nöjeskulturen och den djupa andliga kulturen. Ofta har det framställts som en kamp mellan en lägre, ytlig populärkultur och finare, andligare högre kultur.
Det var rädslan för att nöjeskulturen – idrottens spänning och biografens tjusande, lockande rörliga bilder och duperande musik – skulle gör att ungdomarna inte längre skulle ställa frågor om livets andliga dimensioner. Risken var då påtaglig, tänkte man, att de gick miste om den djupare mening med livet som en relation till Jesus innebar. Det skulle nöja sig med den ytliga tillfredsställelse som de fick av populärkulturen.
Den moralism som ibland visade sig i form av syndakataloger kan vi vara utan, men visst hade de väckelsekristna en poäng? Även det ytliga kan ge en mening i livet som uppfattas som meningsfullt.
[ Steven Crosson: När du ligger för döden - vad var meningsfullt? ]
I dag översköljs vi av vad de väckelsekristna på 1930-talet skulle beskriva som ytlig kultur. Melodifestivalen återkommer varje år med en mångmiljonpublik som följer den, lekprogrammen är många, Youtube-klippen ännu fler och idrotten upptar mycket av sändningarna i medier. Den ytliga kulturen har vunnit slaget om allmänheten. Betyder det att människor inte finner mening i livet eller frågar efter det andliga? På den frågan är svaren inte entydiga.
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan 1930-talet. Vi har bland annat fått religionsfrihet, en luthersk kyrka (som nästan) är fri från staten och en kultur som inte längre präglas av kyrkorna. Kristen tro betyder allt mindre för allt fler och har inte längre något betydande inflytande på samhällsinstitutioner.
I många sammanhang hör vi om ett ökat intresse för frågor som har med andlighet, och kristen tro, att göra. Det tycks också finnas ett ökat intresse för det som kommit att kallas existentiell hälsa, som Dagens ledarskribent Lennarth Hambre (3/9) skrivit om. Det finns vidare det som tyder på att den ekonomiska lagen om utbud och efterfrågan också gäller på det andliga området, i alla fall enligt statsvetaren Magnus Hagevi. Ju mindre utbud av andlighet desto större efterfrågan.
[ Lennarth Hambre: Är det någon mening med att leva ett år till? ]
Det är trots allt nästan 75 procent som uppfattar mening i livet.
— Fredrik Wenell
Men det är inte hela bilden. Kairos Future konstaterar i sin rapport Svenskarna, samtiden och framtiden att upplevelsen av meningslöshet har ökat från 6 procent 2003 till 24 procent 2023. SOM-institutet visar att andelen som är nöjda med sitt liv har sjunkit från 63 procent 1996 till 53 procent 2022.
Kairos Future drar slutsatsen att upplevelsen av meningslöshet kan bero på att vi hela tiden blir exponerade för andras liv på sociala medier. Vi jämför oss med andra, många långt borta, som vi inte alls har någon relation med eller känner. Vi ser inte baksidan av deras liv eller de dåliga dagarna bara de härliga retuscherade bilderna vilket gör andras liv lite grådaskiga och inte lika meningsfulla.
Men det är trots allt nästan 75 procent som uppfattar mening i livet. Även i en ytlig kultur försvinner inte meningen. När den engelske sociologen Abby Day frågar unga om vad som ger dem mening i livet svarar de att det är de närmaste vännerna och familjen, och de nöjer sig med det.
Som kyrkor behöver vi därför inse att de allra flesta upplever att det finns mening i livet, men en ökande andel upplever livet som meningslöst eller är inte nöjda med sina liv. Båda dessa är verkliga samtidigt. Det är fullt möjligt att hitta mening i livet även i vad som betecknas som ytligt kultur, men utmaningen för kyrkorna framöver är att visa att den verkliga meningen med livet finns hos Jesus även i en tid där den kristna tron inte längre är självklar. Det finns det ingen anledning att sluta tro på.
