Läsarna. Så beskrev samtiden de troende som i Sverige under mitten av 1700-talet och 1800-talet enskilt och tillsammans möttes för att be, sjunga och läsa. Verksamheten var centrerad kring Ordet. Kring Bibeln. De avsatte tid att fördjupa sig i sin tro och bredda sina kunskaper. Läsarna var inget välvilligt epitet givet av samtiden utan en indikation på att omgivningen då såg på de troende som något konstigt. Något avvikande. Men läsandet fortsatte.
Att läsa, studera och fortbilda både sig själv och sin församling blev en viktig verksamhet för stora delar den tidiga frikyrkan. Detta folkbildande drag delade frikyrkan med de andra stora folkrörelserna – arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Att gå i studiecirkel och studera historia, kultur, teologi, språk och geografi lyfte inte bara de enskilda personerna som deltog i läsandet utan ett helt land. Läsandet gav kunskaper, kritiskt tänkande, hjälpte människor att ta in nya intryck. Plötsligt kunde en arbetare och en bonde, ja till och med en kvinna, ha kunskaper om läget i Kongo, om rösträtt, om kriget i fjärran, om dop och ha synpunkter på hur landet skulle utvecklas och styras. Det är i dag svårt att se att den svenska demokratin hade fått riktigt fotfäste utan den folkbildning som läsandet innebar.
Vi befinner oss nu i en läsarkris. Eller i alla fall en omvandling. Människor läser allt mindre. Det gäller både för barn och för vuxna. Böcker och tidningar prioriteras ned till förmån för korta snabba videoklipp. Där tidigare den långsamma läsningen, högläsning och eftertänksam läsning hade en självklar del i folkrörelser, i skolor och i hemmen har ett skifte skett. Böcker är, för allt fler, mest en inredningsdetalj. Och få är de höstjacksfickor som fylls av hoppressad litteratur.
Nyligen gick ett gäng kulturchefer på några av Sveriges största tidningar ut i en debattartikel där de kom med några krav för att möta läskrisen. Alla skolor ska ha tillgång till tryckta skönlitterära böcker. Alla skolor ska ha tillgång till skolbibliotek. Mer pengar till läsandet. Förslag som i och för sig är välmenande. Men kommer de verkligen åt grundorsaken till att allt färre läser?
[ Är det hela världen att barn hänger på Tiktok istället för att läsa? ]
Det är lätt att peka finger. Åt teknikföretagen. Åt telefontillverkarna. Åt vinsthungriga friskolor som snålar in på skolbibliotek. Åt kommunala skolor som inte köper in böcker utan i stället vill att elever ska lära sig genom ”lärplattor” (sic!). Men om vi ska vara ärliga och börja med oss själva, hur mycket läser vi? Barn gör som bekant inte som man säger utan som man gör. Och hur ofta ser barnen oss vuxna sitta och läsa, kontra håglöst svepa på våra mobiltelefoner? Felet kanske inte ligger hos någon annan. Det kanske ligger hos dig och hos mig.
Och hur ofta ser barnen oss vuxna sitta och läsa, kontra håglöst svepa på våra mobiltelefoner?
— Steven Crosson
Något händer med ett samhälle och en människa där läsandet får stå i centrum. Att vara i läsande är inte samma sak som att söka efter snabba svar. Vi får genom det djupa och kontemplativa läsandet mer kunskaper. Mer intryck. Bredare och djupare förståelse för oss själva och för andra. Tron och värdegrunden blir mer stabil, eller får chans att utvecklas. Och på samma sätt händer något med ett samhälle och en människa som i stället formas av korta klipp, emotionella videos, upprörande åsiktsyttringar. Reaktion som styrs av algoritmer vars slutgiltiga syfte är att hålla kvar dig i en app så att du hinner utsättas för maximalt med reklam och därmed genererar pengar. Åt någon annan.
[ All läsning är bra men det viktigaste är att återta bibelläsandet ]
Kyrkorna och kapellen var under lång tid en naturlig samlingsplats för läsarna och för läsandet. Är det fortfarande så? Eller har även kyrkorna och vi kristna tappat vårt läsande? Vissa kyrkor är väldigt duktiga på det gemenskapsbyggande, på det musikaliska, på det diakonala. Men bildningen har i många fall lämnats åt skolan och de kommunala biblioteken. Här finns det en kanske en öppning för kyrkan och oss troende att återigen bli läsare. En bokcirkel i församlingen? Sagostund, eller bibelstund, för de små? Ett författarsamtal?
I Sverige är ofta ryggradsreflexen att det är staten som borde fixa problemen. Men att kommun och stat skulle sitta på hela lösningen för den minskande läsningen är föga troligt. Speciellt som staten nu drar ner på folkbildningen, och flera kommuners engagemang i kulturen kraftigt minskar. Kanske är det så att framtiden ligger i historien? Kanske kan folkrörelserna lyfta bildningen? Tillbaka till bibel och tillbaka till bok? De kristna kyrkorna och församlingarna kan nu fundera på om det är dags att bli läsare igen.
[ Lennarth Hambre: Kristna måste bli läsare igen ]
