Sverige är inte längre någon Bullebyidyll. Alltför länge har det gått att blunda för sakernas tillstånd, men nu brådskar det att ta av skygglappar och skåda sanningen i vitögat. Den organiserade brottslighetens vitt omfattande nätverk innebär överhängande risk för att vi, inom en inte alltför avlägsen framtid, kommer ha ett land vi inte längre känner igen, ett där maffian och gängen dikterar villkoren för vardagslivet.
Morden, bomberna och skjutningarna är oerhört allvarliga. Polisen själva säger att vi inte har haft ett liknande läge sedan 1945. Det är av största vikt att den eskalerande våldsspiralen får ett slut. Det är alltså inte konstigt att statsminister Ulf Kristersson tar till allvarsorden, pekar på behovet av ny lagstiftning och för en eller annan uppseendeväckande nog ber överbefälhavaren svara på om militären kan bistå polisen gentemot gängvåldet.
Men även om skjutningarna skulle sluta i morgondag och mördarna låsas in bakom lås och bom för tid och evighet är inte problemen över. Den organiserade brottsligheten är på en sådan nivå att den nu är systemhotande, som Patrik Kronqvist, politisk redaktör i Expressen skriver (30/9). Kronqvist är dessutom överens med Fred Nyberg, professor em, om att det inte kommer räcka med att avkriminalisera cannabis för att dra undan mattan för gängen (Dagen debatt 10/8-22). De har redan sett till att sprida sina risker: stölder, ekobrott, bedrägerier, utpressning, koppleri och människohandel, vårdföretag, personlig assistans, familjehem, försäljning av vapen, alkohol, cigaretter och annan narkotika.
Vilka friheter kommer offras i kampen mot gängen?
— Frida Park
Det är i nuläget rätt ointressant att fastna i ”blamegame” – att skylla det ena eller det andra regeringsalternativet för den uppkomna situationen. Däremot finns det ett stort behov av blocköverskridande kraftsamling för att motverka den svenska och inom EU unika katastrofala utvecklingen. Det internationellt omskrivna läge Sverige befinner sig i innebär större frågor än ”hårdare straff” eller ”förebyggande åtgärder”.
[ Ledarpodden: Milo, 13 år, avrättades och dumpades i skogen ]
Risken är dock att den helt nödvändiga kraftsamlingen kommer innebära ett pris att betala även för den laglydige svensken. Hanne Kjöller, fristående kolumnist på DN, lyfte frågan i Axess veckopanel (14/9): Det går väldigt snabbt, blir bara värre och värre och vi kommer få betala i form av integritetskränkningar.
Avlyssning utan misstanke om brott, fler kameror, visitationszoner, militärer på gator och torg? Alla medborgare kommer få vänja sig vid att även de med rent mjöl i påsen kan bli synad i sömmarna av staten.
Här finns anledning att lyfta ett varningens finger. Vilka friheter kommer offras i kampen mot gängen? Att i alltför hög grad lita på staten som varandes alltigenom god medför stora risker, det har historien lärt oss. Men sannolikt kommer det framväxande systemhotande parallellsamhället bli en ursäkt från politikens sida att gång på gång inskränka individens frihet. Hur långt nedför den vägen är det rimligt att gå för att stoppa utvecklingen innan den demokratiska staten tappar både kontroll och våldsmonopol och gängen med sina bomber och kalashnikovs helt tar över?
[ Debatt: Sammankalla hela riksdagen och lämna inte rummet förrän ni kommit överens ]
