Det finns en bred acceptans mellan alla partiledare att staten måste flytta fram sina positioner emot gängen. Få varnar därmed för att föreslagna åtgärder också kan innebära att staten överskrider nödvändiga gränser gentemot den enskilda, laglydiga medborgaren.
Flera förslag läggs nu fram som för inte så länge sedan hade fått många att protestera högljutt. Drönare med ansiktsigenkänning? Avlyssning utan misstanke om brott? Kameror i varje hörn? Militär som ska få använda våld mot civila? Insatser som tidigare använts av människofientliga diktaturer där oliktänkande och minoriteter förtryckts och förföljts.
Visst stämmer det att gängkriminaliteten är systemhotande. Ja, deras infiltration i och påverkan på samhället har gått så långt att staten kommer tvingas ta till åtgärder vi inte är vana vid. Men dessa bör, förutom att noga utredas och begränsas, vara tillfälliga. Vi kan inte rusa åstad i blindo och låtsas som att det inte finns politiker som har stora maktanspråk och bygger sin politik på ideologi som inte tillräckligt skyddar den lilla människan mot en potentiellt farlig stat.
Kampen mot gängen kommer ta tid och risken är att vi vänjer oss vid såväl skjutningar som att staten övervakar allt vi gör, in i hemmets lugna vrå. Än lever hoppet om att gängens makt och våldskapital en dag ska krossas. Men kommer staten då backa, åter värna individens integritet och frihet? Risken är tyvärr stor att svaret är nej.
[ Frida Park: Vilka friheter kommer offras i kampen mot gängen? ]
