Idén att könet är en ren social konstruktion har under de senaste åren fått spridning. Könet, tänker man, är något man primärt identifierar sig som. I allt från akademin, i vissa religiösa sammanhang och i politiken har denna tankefigur, detta tyckande, slagit rot. Problemet är att den inte stämmer. Könet är verkligt. Det är i sin grund biologiskt, och låter sig svårligen ändras, som vi skrivit på ledarsidan tidigare.
I en tid när det kan upplevas som att det sunda förnuftet är på väg att bli ett skällsord finns det dock ljusglimtar. Som när professionen ger sig in i diskussionen och pläderar att det nog är läge nu att följa vetenskap och beprövad erfarenhet. Då blir det problematiskt att kunna byta kön med en knapptryckning.
En annan ljuspunkt är när Annika Strandhäll (S) till Dagen säger att ”det är dags att ta ett steg tillbaka” (22/10). Kvinnors rättigheter riskerar att undergrävas om det i juridikens definition blir oklart vad som är en kvinna, eller en man. Kvinnors trygga rum, omklädningsrum, vård- och omsorgsinrättningar och konkurrensmöjligheter i sport riskeras när definitionen av verkligheten omdefinieras.
Annika Strandhäll är den minister som en gång var pådrivande för en ändring av juridiskt kön och en ”modernisering” av lagstiftningen. Att hon nu har gjort en resa är bra och ett skäl för även andra att noga reflektera i denna fråga. Inte minst Moderaterna har skäl att stanna upp och fundera på om pådrivande verkligen är rätt väg framåt.
