På mitt skrivbord ligger en liten skrift som handlar om mens. Det är Folkhälsomyndigheten som ligger bakom rapporten som heter ”Menstruell hälsa bland unga vuxna – En intervjustudie om erfarenheter av menstruation och menstruationscykeln hos personer 18–29 år”.
Nu kanske vän av ordning frågar sig varför studien handlar om personer, är det inte kvinnor som avses. Nej, upplyser Folkhälsomyndigheten, så ligger det inte till. Det är personer som menstruerar. Och personer som menstruerar det är menstruerande personer. Kvinnor är ett begrepp man undviker. Myndigheten skriver under rubriken ”Normer för genus och menstruation” att ”genusnormer bygger vanligtvis på ett antagande om att kön är binärt”.
Språket suddar subtilt ut kvinnan vilket riskerar att få konsekvenser.
— Steven Crosson
Språket suddar subtilt ut kvinnan vilket riskerar att få konsekvenser bland annat för kvinnosjukvård, ekonomisk jämställdhet och lika möjligheter i det offentliga. Från att vara en erfarenhet som är såväl historisk, kulturell, social och biologisk blir kvinnan med Folkhälsomyndigheten sätt att tänka reducerad till en blödning. Hon blir en månatlig funktion, som dessutom vem som helst kan anse sig dela. Oaktat verklighet.
Riksdagsledamot Joar Forsell (L) lämnade nyligen in en motion till riksdagen med titeln ”En framtid utan graviditeter”. I denna understryker Forsell med viss emfas att det behöver forskas mer på artificiella livmödrar. Att föda barn, pekar liberalen ut, är en ”föråldrad börda”. Något som begränsar kvinnors produktivitet och möjligheter att fullt ut ta del av arbetslivet. Verkliga ”feministiska mål” och ”civilisatorisk utveckling” kan bara nås om forskningen på artificiella livmödrar skyndas på. Och sen implementeras. Feministiska mål tycks här vara att reducera kvinnor. Att ytterligare sudda ut själva definitionen av vad en kvinna kan vara. Det blir bara mer oklart.
Så om en person som menstruerar inte nödvändigtvis är en kvinna, och så fort Liberalerna får egen riksdagsmajoritet så är inte heller en kvinna någon som föder barn, vad är då en kvinna? En som identifierar sig som en kvinna? Men vad är det hon identifierar sig som? En kvinna. Och vad är det? Jo en kvinna … Vänder man sig till Google och gör en sökning på kvinna möts man lite förvånande av en bild på journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. Enligt algoritmerna är i alla fall hon en kvinna. Och det kanske är så långt vi kommer i dag.
I en framtida liberal utopi föds barn inte av kvinnor på BB. I stället är alla vuxna fria att hitta sig själva på arbetsmarknaden till dess ett barn behövs för att fylla ut livsledan. Då går ett okänt antal personer (menstruerande eller ej) till en vårdvalsenhet och plockar ut ett perfekt barn. Odlat i en kliniskt ren extern livmoder på uppdrag av regionen. Sen kan personerna ta fina Instragrambilder till dess nästa arbetsmarknadsinsats påbörjas – förskolan. Allt under Folkhälsomyndighetens gillande översyn.
[ Frida Park: Se upp med de kyrkliga grabbklubbarna ]
