Det är mycket allvarligt att den internationella grenen av klimatorganisationen Friday for future går vilse och uttalar sig antisemitiskt. Lägg därtill att de skadar respekten för den världsvida kampen för ett bättre klimat, som Dagens ledarsida skrivit om tidigare. Samtidigt är det alldeles för många som slår ifrån sig att det är nödvändigt med ett engagemang för klimatet.
Alldeles nyss kom en rapport från EU som visar att Rysslands krig mot Ukraina lett till att allt fler länder dragit sig ur avtalen som gäller den ryska naturgasen och ersatt det med en utbyggnad av vind och solkraft som ökat med 50 procent under 2022. På 18 månader har gasimporten minskat med 75 procent. Tillskottet av förnybar energi motsvarar 25 kärnkraftverk på två år. Sverige har under samma tid, givetvis föranlett av de hutlösa energipriserna, sparat åtta procent på elen som motsvarar de nedstängda kärnkraftverken i Ringhals ett och två, enligt SVT Rapport. Förhoppningsvis är förändringen bestående och gör att utvecklingen fortsätter.
Bara för att vissa delar av klimatrörelsen hamnar outsägligt snett kan inte kristenheten bortse ifrån att dessa frågor ytterst sett handlar om trovärdighet.
— Lennarth Hambre
När elpriserna inte är extremt höga är det trots allt nödvändigt att fortsätta på vägen mot fossilfritt. Att som regeringen skapa generella prissänkningar på bensin och diesel genom förändringen av reduktionsplikten i stället för att till exempel göra riktade insatser mot dem som bor i glesbygd verkar ogenomtänkt. Att nu öka koldioxidutsläppen kan bli kostsamt på mer än ett sätt.
Det regeringen gör rätt är att påskynda elektrifieringen. Nya utmaningar ligger framför. Grönt stål, en elektrifierad bilpark med nya batterifabriker, infrastruktursatsningar samt omställning kring uppvärmning av vårt boende allt kräver mängder med fossilfri el. I maj 2023 tillsatte regeringen en utredning för en ökad utbyggnad av havsbaserad vindkraft.
Många förändringar är på gång. Vad är då kyrkans ansvar? Är det som Equmeniakyrkan att proklamera klimatnödläge eller som Svenska kyrkan att skapa en handlingsplan för klimatet som kan mana till större gemensamt ansvar? Eller som Pingst FFS som arbetar med en miljöpolicy och de flesta andra samfunden likaså? Det är välkommet att man på samfundsnivå ser nödvändigheten av att ta sitt gudagivna förvaltarskapsansvar på allvar och det är något som kan och bör utmana medlemmarna.
Det absolut mest nödvändiga för oss alla är dock att reflektera över vad vi personligen kan göra. Ett sådant område handlar om den ständigt ökande konsumtionen som riskerar att utarma skapelsen. Nästa kommersiella kampanj är Black Friday med kraftigt rabatterade priser i butiker och på nätet. Man kan med fördel fundera en extra gång om nya kläder måste köpas, resor måste genomföras och elektronik måste inhandlas.
Bara för att vissa delar av klimatrörelsen hamnar outsägligt snett kan inte kristenheten bortse ifrån att dessa frågor ytterst sett handlar om trovärdighet, som Ida-Maria Brengesjö, evangelist i Equmeniakyrkan, skriver i en gästkrönika i Dagen 6/10. Det behövs helt klart ett ökat engagemang för klimatet som motverkar utarmandet av det som Gud gett oss att förvalta. Det gemensamma och personliga ansvaret behöver fortsätta leva sida vid sida.
[ Ida-Maria Brengesjö: Hur kan vi inte se att klimatet är en ödesfråga för kyrkans trovärdighet? ]
