Kvällen den 11 november fann jag mig i en propalestinsk demonstration. Omgiven av röd-vid-grönsvarta fanor, barnfamiljer, Palestinasjalar och hemmasnickrade plakat. För att komma till hotellet i Helsingborg, där jag var för att bevaka Kristdemokraternas riksting, var jag tvungen att gå över torget där demonstrationen ägde rum. Så jag stannade upp och lyssnande på talen och kampsångerna. På de spontana Allahu Akbar-utropen.
Allt sedan Hamas den 7 oktober brutalt attackerade och mördade över 1200 civila israeler har världens gator fyllts av demonstrationer. Man har visat sin avsky. Men inte mot Hamas. Det är inte mot terrorism som man slutit upp. Nej. Det är mot terrorns offer, mot israelerna – och judarna – som man riktat sin avsky. Så även i Helsingborg.
Redan dagarna efter terrorattacken började man. Då, liksom nu, talades det om Hamas som frihetskämpar. Terroristerna och deras mördande lovsjöngs. I Skåne tackades och prisades Allah för morden och kidnappningarna. Och sången, den tilltar.
“Kasta ut dem”. Om ”dem” i det här fallet inbegriper även övrig ambassadpersonal, samtliga i Sverige nu varande israeler eller alla judar, är oklart.
— Steven Crosson
I Sverige har propalestinska demonstrationer skett bland annat i Stockholm, Göteborg, Gävle och Östersund. Få av dessa klarar av att hålla gränsen mot antisemitism, som Ledarpodden har diskuterat. Utanför synagogan i Malmö har Israels flagga bränts.
Under demonstrationen i Helsingborg hörde jag en representant från Kommunistiska partiet skandera att ”Israel är en stat som bygger på nazism och apartheid” samt ”det nu är dags att kasta ut Israels ambassadör. Kasta ut dem”. Om ”dem” i det här fallet inbegriper även övrig ambassadpersonal, samtliga i Sverige nu varande israeler eller alla judar, är oklart.
På flera, om inte alla, demonstrationer har det ropats ”From the river to the sea – Palestine will be free”. Ett fritt Palestina, enligt Hamas, skulle innebära ett utplånat Israel, som Dagen tidigare skrivit om. Det är ingen hemlighet att just detta är terrororganisationens slutgiltiga lösning, och mål. Från Jordanfloden till Medelhavet – ett Palestina utan Israel, utan israeler och utan judar. Genom folkmord.
En annan fras som återkommande har sjungits på gator och torg är ”Krossa Sionismen – leve Palestina”. Sionismen är den ideologi som för fram att judar behöver och har rätt till ett eget land. Att vilja krossa sionismen är ett konstaterande att man vill beröva judarna deras land. Hur? På samma sätt som ovan?
[ Frida Park: Skamligt att våldet glorifieras i Sverige ]
Utöver det som sker på gator och torg så försiggår nu också en propagandakampanj på sociala medier. TikToks, Facebook-trådar, poddar, och Instagrambilder fylls med israelhat, antisionism och judehat.
Visst måste staten Israel kritiseras när den agerar fel. Detta är inget som denna ledarsida skyggar undan för. Och det är viktigt att igen och igen understryka att varje människa är lika mycket värd, oaktat nationalitet eller religion. Att palestinier på Gaza nu lider och dör är djupt tragiskt. Men det är inte människovärdets okränkbarhet som det nu skanderas för på svenska gator och torg. Utan det är antisemitism. Och en gräns behöver dras.
Hets mot folkgrupp är ett brott som tillkommit för att skydda folkgrupper, såsom etniska eller religiösa grupper. Lagen är inte okomplicerad, något som koranbränningarna visat. Rätten att uttrycka sig fritt kan ibland stå i kontrast till gruppers rätt att vara trygga och fria i ett demokratiskt samhälle. Men de senaste veckornas ökade antisemitism visar att samhället nu behöver lyssna på de judiska representanter som känner oro inför sin fysiska säkerhet.
Judarna har under historien blivit utsatta för de mest fruktansvärda utrensningar och massmord, både i Europa och i Mellanöstern. Det gör att säkerhetsfrågan extra angelägen. När det nu skanderas och sjungs för ett utplånat Israel går det inte att luta sig bakåt och tala om lågaffektivt bemötande.
Frågan är om inte flera av uttalandena vid demonstrationerna rört sig över gränsen till det som kan klassificeras som hets mot folkgrupp. Exakt var gränsen går kan vara svår att avgöra. Är det vid en antisemitisk sång? En sång och en ramsa om att krossa sionismen? En sång, en ramsa och en bränd Israelflagga?
Nyligen införde Sverige en terroristbrottslag. En person som deltar, främjar eller understödjer en terrororganisation kan dömas för brott. Något för ordningsmakten att påminnas om, i tider när Hamas oblygt hyllas utanför landets kommunhus.
Lagstiftning och allmän ordning är viktiga ting. Men än viktigare är ett samhälles moraliska ryggrad: de normer och värden som dikterar vad som är acceptabelt och vad som är ohederligt. Antisemitism kan aldrig accepteras. Oaktat under vilken fana som vajar när hatet förs fram.
