Naturligtvis har Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson rätt i sitt tal på Landsdagarna i Västerås: ”Islamismen ska motas, innan den ätit sig ännu djupare in i samhällskroppen.” Alla ideologier som vill omstörta demokratin måste motarbetas med alla demokratiska tillbuds stående medel. Det gäller alla former av extremism, inklusive högerextremism.
Talet handlar till största delen om att beskriva hur hemska alla andra är och hur goda de som håller med honom är. En sådan syn på sina motståndare är oroande eftersom det påminner om hur religiösa fundamentalister brukar beskriva de otrogna.
[ Frida Park: Bedrägligt och farligt av Jimmie Åkesson ]
Vet Åkesson vad religionsfrihet innebär eller vill han medvetet begränsa den? Han säger exempelvis att ”varje troende människa har rätt att utöva sin religion, så länge detta inte påverkar någon annan.” Betyder det att det är slut på mission och evangelisation i Sverige om Sverigedemokraterna kommer regera, som Frida Park skriver i en kommentar (27/11)? Det är för övrigt också en, för att använda ett för Åkesson populärt begrepp, mycket naiv syn på mänsklig interaktion.
Ett annat oroande inslag, som förvisso inte är ovanligt i SD, är att han inte tycks göra skillnad på muslimer och islamister. Muslimska byggnader och symboler jämförs utan någon som helst kvalificering med islamism. För att vara ledare för Sveriges näst största parti är det en alltför förenklande beskrivning.
Det är såklart mycket oroande att islamismen har fått fäste bland många imamer och i moskéer. Men det hjälper inte att riva och förbjuda muslimska gudstjänstlokaler. Risken är, precis som terrorforskaren Magnus Ranstorp påpekar i Dagens Nyheter (25/11), att det får motsatt effekt. Det som över tid kommer få bäst effekt är att stödja de reformerande krafterna inom islam. Här kan vi lära av den kristna traditionen. Det är bara 175 år sedan det tycktes självklart för Svenska kyrkan att slänga baptister i fängelset på vatten och bröd, eller, i sann Sverigedemokratisk anda, landsförvisa dem. Argumentet då var detsamma som nu kan anas bakom Åkessons retorik, att nationens sammanhållning var hotad. Nu är det muslimer, som av SD oftast jämställs med islamister, då var det baptister.
Islamisterna måste motas men det gäller inte vanliga troende muslimer. Det homogena svenska samhället som SD längtar efter är för länge sedan borta, om det någonsin funnits. Den sociala sammanhållningen måste därför byggas på andra sätt än på homogenitet.
Och lösningen ligger i det SD inte vill se från religiösa – att påverka varandra. Här behöver moderata muslimer ta sitt ansvar, och vi som kristna fortsätta predika evangelium för alla, inklusive muslimer, så att fler får möta Jesus. Demokrati handlar om att vi lyssnar på den andre, inte nödvändigtvis för att ge dem rätt, men för att hitta vägar att leva tillsammans.
Islamismen kommer inte bli demokratisk, men om Åkesson slutar att göda polariseringen och i stället värnar demokratins grundvalar finns det större möjligheter att lyckas oskadliggöra fundamentalismen.
[ Ledarpodden | Åkessons “riv moskéer” är farligt på riktigt ]
