Det är nu mindre än ett år kvar tills USA ska välja en president. Mot varandra kommer en demokrat och en republikan att stå. På den demokratiska sidan tycks det klart att det är Joe Biden, sittande president, som kommer kandidera. Men Biden har många hinder framför sig. Väljarna är besvikna på ekonomin och oroade av den höga inflationen, vilket visar sig i opinionsundersökningar där Biden brottas med låga siffror. Presidenten är dessutom 81 år och blir av allt att döma äldre. Han kämpar med vad som uppfattas som en försämrad hälsa, glömska och snubblingar.
Mot Biden kommer en republikan att kliva fram. DeSantis, Ramaswamy, Haley och Christie är alla namn som nu strävar efter kandidaturen. Och i kulisserna står expresident Donald Trump.
Religionens roll i politiken har förändrats. Under efterkrigstiden, när de flesta amerikaner gick regelbundet i kyrkan, fördelade sig också kyrkobesökarnas röster relativt jämt över de stora partierna. Men i takt med att sekulariseringen tilltagit har också Demokraterna följt sina väljare ut ur kyrkan.
[ DeSantis vill till Vita huset här är kandidaternas kristna tillhörigheter ]
Sekulariseringen av väljarbasen har inte gått lika långt för Republikanerna. Där det tidigare spelade stor roll vilket samfund en presidentkandidat tillhörde är det i dag för många snarare en fråga om identitet och vokabulär. När John F Kennedy valdes till president var många protestantiska väljare tveksamma på grund av hans katolska tro. I dag är det inte många som upprörs över Bidens katolicism. Det är inte ens många som ifrågasätter Vivek Ramaswamy, vilken är praktiserande hindu, då denne talar på ett sätt som tilltalar många patriotiska evangelikaler. För flera republikanska politiker handlar det i stället om att använda religionen som ett sätt att markera mot det man uppfattar som sekulariseringen, polariseringen, vänstervridningen och wokeifieringen av Amerika.
För republikaner blir det viktigt att markera sig som mycket religiös, medan det för demokrater blir viktigt att markera sig som lagom troende.
— Steven Crosson
För Biden är tron primärt något privat. Även om det säkert stämmer är det givetvis också en medveten strategi för att inte skrämma bort icke-kristna väljare. Hans tro blir, om han balanserar rätt, för många demokrater varken en börda eller en tillgång.
För republikaner blir det viktigt att markera sig som mycket religiös, medan det för demokrater blir viktigt att markera sig som lagom troende. Trots att religionen är viktig är det inte en påve, en profet eller en apostel som ska väljas. Det är en president. En Commander in Chief. En post som många väljare menar kräver både pondus och vigör. I tider när starka populistiska män vinner val frågar sig nog många amerikanska väljare om Biden är frisk nog att leda världens främsta demokrati.
Och så var det republikanerna. DeSantis, Ramaswamy, Haley i all ära, men där tvåan DeSantis i dag har runt 12 procent av republikanernas stöd kan expresidenten stoltsera med runt 60 procent. En svårintaglig ledning. Trump, 77 år, kommer med all sannolikhet att bli republikanernas presidentkandidat. Valet 2024 tycks av allt att döma bli en match mellan Biden och Trump.
