I spåren av terrororganisationen Hamas illdåd den 7 oktober framskymtar en viss tveksamhet från israelen Maya (Kvartal 13/10). Hon bodde på en av de kibbutzer som attackerades men lyckades undkomma med livet i behåll. Mayas berättelse är drabbande och fruktansvärd. Hon har tidigare aktivt arbetat för fred men nu blev hon vittne när vänner mördades av Hamas. Nu, kan man ana, är hon tveksam om fred längre är möjligt.
Vi får aldrig ge upp hoppet om fred. Men freden hänger på om hatet kan stoppas från att växa till. Just nu är det tyvärr lite som talar för det. Risken är snarare att det fortsätter att gro på båda sidor.
Terroristerna måste rimligen ha kalkylerat med att Benjamin Netanyahus israeliska regering skulle respondera på illdåden. Men för Hamas var det ändå värt att offra såväl israeliska som palestinska civila för att de skulle uppnå sina mål – ett fritt Palestina och i det längre perspektivet – att förinta Israel.
Utifrån Hamas salafistiska teologi finns det inget utrymme för att ha Israel som grannar – landet mellan floden och havet ska bli palestinskt. Ingen tvåstatslösning. Det är tyvärr vad man kan vänta sig av en terrororganisation.
Israel har rätt att leva säkert inom sina gränser, men när det finns skäl att kritisera Benjamin Netanyahus regering bör kyrkorna göra det. Men mot vilken bakgrund?
Den vanligaste hållningen till krig i kyrkorna är idén om det rättfärdiga kriget. I den ingår flera viktiga beståndsdelar som måste vara uppfyllda för att ett krig ska ses som rättfärdigt. Det får aldrig vara ett anfallskrig, utan det är bara försvarskrig som kan räknas som rättfärdigt. Israel har alltså rätt att försvara sig. Men inte ens ett försvarskrig får utgå från hämnden, den är nämligen Guds och människan kan inte förekomma domen. Och när försvaret väl sker ska det alltid genomföras enligt proportionalitetsprincipen.
Hur ska Netanyahus försvar hittills utvärderas utifrån de två beståndsdelarna – att inte hämnas och proportionalitetsprincipen?
Det som ser ut att vara en taktisk seger kan bli ett strategiskt nederlag.
— Fredrik Wenell
I början av Israels svar på Hamas attacker anknöt Netanyahu till en biblisk retorik där hämnden är central. Den text han använde som grund handlar om att förgöra amalekiterna (Dagen 31/10). Det är en text vars innehåll implicerar skoningslöst våld.
I inledningsskedet beskrev också Netanyahus försvarsminister Yoav Gallant fienden som djur och Israels militär skulle därför agera i enlighet med det (BBC 9/10). Visst var Hamas terror bestialisk, men det förtar inte problemet med att avhumanisera fienden. Avhumaniseringen kommer inte att motverka tillväxten av hat, snarare tvärtom.
[ Växande oro i Israel över gisslans öde ]
När det gäller proportionalitet, en viktig princip både i rättfärdiga krig och i folkrätten, handlar det inte om att räkna offer för att säkra att ungefär lika många på varje sida dör. Det är tänkt som ett slags moralisk kompass för att avgöra om våldsmedlen som brukas är passande i relation till det legitima mål som ska uppnås. Då måste först frågan ställas om målet är legitimt och därefter om medlen är rimliga för att uppnå det.
Målen för det här försvarskriget är att förinta Hamas så att de aldrig kan göra något liknande igen, men först måste gisslan fritas. Att oskadliggöra Hamas är ett fullt legitimt mål. Det är en terrororganisation som Israel har rätt att försvara sig mot för att kunna skydda sin civilbefolkning. Det finns ingen som helst tvekan om det.
Är medlen proportionerliga i förhållande till den palestinska civilbefolkningen? I inledningsskedet sa talesmannen för Israels militär, Daniel Hagari, att bombningarna handlar om att ödelägga, inte om precision (The Guardian 10/10). Det är en oroväckande inställning och om det fortfarande gäller talar det för att det inte är förenligt med proportionalitetsprincipen.
[ Bråk om hamasgisslan stoppade fredsförhandlingar ]
Även för oss som stöder Israels rätt till sitt land är det ibland legitimt att kritisera hur dess regering agerar. Det gör även den amerikanske försvarsministern och generalen Lloyd Austin. Han vet förmodligen mer än de flesta om krig av den här karaktären efter sin kamp mot IS. Austin säger till Reuters (3/12) att han gjort klart för Netanyahus regering att de måste försäkra sig om att skydda civila palestinier. Risken är annars överhängande att den civila befolkningen drivs i armarna på Hamas, med följden att det som ser ut att vara en taktisk seger kan bli ett strategiskt nederlag.
Enligt Hamasstyrda Hälsoministeriet i Gaza räknas antalet döda i så många som 16 000. Israel har visat sin militära makt men risken är påtaglig att vapnen inte rår på det hat som driver Hamas. Det riskerar i stället att återkomma i nya skepnader med fler civila offer som följd. I det långa loppet är det något både den palestinska och den israeliska befolkningen förlorar på.
