Ska poliser kunna bära huvudduk? Eller socialsekreterare kippa? Eller lärare kors? Nu öppnar en ny EU-dom för att även myndigheter kan förbjuda sina anställda att bära religiösa symboler. Men bara om alla sorters religiösa symboler stoppas. Man får inte peka ut en särskild religion. Tidigare har privata företag fått samma besked.
Orsaken till att EU är noga med att poängtera att alla olika religioner i så fall ska omfattas av förbudet är naturligtvis att arbetsgivare inte av till exempel islamofobiska eller antisemitiska skäl ska kunna säga nej till hijab eller kippa. Men likväl är det ett oroande utslag.Vissa ser detta som ännu ett viktigt steg, ja rent av en vinst, på vägen till det helt sekulära samhället: ett samhälle där det i offentligheten inte syns ett spår av religiösa uttryck. Kyrkklockor? Glöm det. Böneutrop? Aldrig. Gospelsång på torget? Nej.
Men andra, ofta företrädda av Sverigedemokrater och Kristdemokrater, tycker att just kristna kulturuttryck är något som bör vara tillåtet i Sverige – av kulturarvsskäl. Kors går bra. Men att införa böneutrop eller nationell helgdag för Eid al-fitr är knappast aktuellt. Det är inte alldeles märkligt att förstå att den hållningen – där kristendomen särbehandlas positivt – är något som attraherar kristna. Det borde det inte vara. Att gifta sig med makten har historiskt lett till en urvattnad kristendom som dansar efter maktens pipa. Frikyrkliga har därtill en lång tradition av att kämpa även för andras religionsfrihet.
[ Varannan chef negativ till religiösa symboler ]
Därför är en hållning där staten förhåller sig neutral, eller sekulär, till religion att föredra. Staten bör inte särskilja mellan religioner, men inte heller vara ängslig inför religiösa uttryck. Även om religion kan användas fel bör staten utgå ifrån att tro och livsåskådning grundläggande är något positivt och en drivkraft att göra gott mot sin medmänniska.
Ja, det finns gränsdragningsproblematik kring religiösa symboler i arbetslivet. Att en tjänsteman bär Davidsstjärna eller slöja bör inte vara problematiskt. Men det kan vara rimligt att fråga sig om det är lämpligt att en förskollärare som vill arbeta med små barn, med behov av anknytning, klär sig i heltäckande burka. Samtidigt är det ett långt större problem att troende som bär religiösa symboler misstänkliggörs.
Nästan varannan arbetsgivare uppger att de påverkas negativt om den jobbsökande bär religiösa symboler. Det finns gott om fördomar, särskilt mot muslimer men även mot andra troende - att alla skulle vara bakåtsträvare, vetenskapsfientliga eller hedersförtryckare. I dag har vi en situation där jobbsökande gör säkrast i att gömma sin religiösa tro – om de vill få ett arbete. En diskriminering som är djupt ovärdigt ett land som har religionsfriheten inskriven i sin grundlag.
Det måste vara möjligt att samtidigt bygga en sekulär stat som behandlar alla religioner jämlikt och att en fransk president kan delta i en chanukkah-högtid eller att en statsministerfru bär prästkrage på Nobelfesten. Sluta var så rädd för religiösa symboler!
[ Fredrik Wenell: Fel att öppna för förbud av religiösa symboler ]
