Det är egentligen ingen tvekan om att kyrkan tidigare varit för naiv när det gäller det kristna äktenskapet. Det har funnits en övertro på att om bara unga människor gifter sig så är allt frid och fröjd. Visserligen har de flesta pastorer och präster någon form av förberedande samtal med dem som ska vigas, men uppföljningen kan troligen bli bättre.
Detta förenklade synsätt innebär att kriserna kan bli svåra att hantera när tiden går och vardagen med alla utmaningar tränger på. Allt var alltså inte bättre förr. Lägg därtill det tabu som funnit i kyrkan kring skilsmässor och äktenskapliga kriser som också lett till att många farit illa eller blivit sårade. Över tid har tack och lov mycket hänt och många församlingar allt bättre på att undervisa om och stötta äktenskap.
Men samma naivitet har också präglat talet om familjen. Det är bra och viktigt att betona trygga familjer. För många familjer sker en positiv utveckling med fördjupade relationer, barn får växa upp i en trygg omgivning och kan utveckla social kompetens och fungera väl både i skolan, bland kompisar och hemma. Men vi vet att så är inte situationen för alla.
Men kyrkan har också haft en för begränsad syn på familjen. Nästan alltid avses två vuxna tillsammans med ett eller flera barn när man talar om ”familj”. Hur kyrkan adresserar den komplexitet som finns mitt i den lokala församlingen och utbrett i samhället avgör om människor upplever sig inkluderade eller exkluderade. Familjer där skilsmässor satt djupa spår och nya familjekonstellationer uppstått. Familjer som genomlider upplevelser av barnlöshet. I Sverige ökar dessutom ensamhushåll mest av alla hushåll. Varför inte inkludera dessa i ”familjen”?
Det är bra och viktigt att betona trygga familjer.
— Lennarth Hambre
Det är fantastiskt med alla initiativ till familjerådgivning och krisbearbetning som många kyrkor erbjuder. Även äktenskapskurser och föräldraforum där man kan få byta erfarenheter med andra är värdefulla. Men trots detta är det inte nödvändigtvis mer utbildning eller teoretiska svar på praktiska frågor som behövs. Som så ofta är det snarare föredömets makt och exempel som kyrkan behöver erbjuda. Och oftare också praktiskt stöd till familjer som kämpar.
Ibland slår kriserna till med full kraft. Sjukdom, äktenskapskris, hemmasittande barn, ekonomiska svårigheter, arbetslöshet. Att som församling ha en blick för familjer som kan behöva praktisk hjälp är nödvändigt för att kunna erbjuda hjälp. Att finnas till för avlastning av olika slag med lite matlagning, städning eller annat praktiskt stöd kan göra stor skillnad. Och på samma gång, i det akuta, kunna tänka långsiktigt.
När församlingen utvecklar en praktisk och konkret stödprocess, till exempel med äldre medlemmar som förebilder, kan mycket positivt hända. Frågor som är känsliga kring fostran, krånglande sexuella relationer, eller varför inte relationer till de olika familjernas traditioner och svärföräldrar, kan bearbetas. Sunda och nyktra samtal kan föras. Genom att kombinera en realistisk undervisning med praktisk hjälp i vardagen kan kyrkan ta nya steg bort från naivitet, mot starkare familjer. Hur de än ser ut.
[ Josefin de Gregorio: Lust och rusig kärlek är inte bara för 20-åringar ]
