Efter en intensiv debatt under hösten valde det danska folketinget under förra veckan att förbjuda koranbränningar, vilket Dagen skriver om. Heliga böcker kommer inte längre få brännas på dansk mark. De ska inte heller få trampas på eller sparkas. Heliga böcker ska inte få stickas hål på med knivar eller få strimlas. Men Aftonbladet rapporterar att det kommer gå bra att linda in en helig bok i en regnbågsflagga. Däremot kommer det inte gå bra att linda in några heliga böcker i bacon. Att slänga ner i en soptunna är acceptabelt, så länge det görs på ett ”respektfullt sätt”.
Även om det talas om religiösa böcker är det ingen tvekan vad lagstiftningen riktar in sig på: Koranen. Liksom Sverige har Danmark, och den danska muslimska minoriteten, plågats av återkommande provokationer. Dessa har kommit att sätta Danmark i ett säkerhetspolitiskt prekärt läge, i och med att islamistiska terrorister, såsom IS, har pekat ut båda länderna som högprioriterade mål. För Danmark har just säkerhetsaspekten tyckts väga tungt i beslutet att förbjuda bränningar.
[ Så många pastorer vill förbjuda Koranbränningar ]
Många är de kristna som både privat och i organiserad form har känt ett obehag inför Koranbränningarna. Brännandet och skändandet av böckerna är inget som på något sätt är fruktbart eller leder till något gott. Tvärtom vidgas sprickor mellan människor. Där det hade behövts byggas förståelse, respekt och broar sås i stället vind, och skördas storm.
Där det hade behövts byggas förståelse, respekt och broar sås istället vind, och skördas storm.
— Steven Crosson
De fördömanden som återkommande har kommit med anledning av årets Koranbränningar är kloka och lätta att ställa sig bakom. Som Sveriges kristna råd i somras konstaterade har varje människa rätta att utöva sin tro. Och bränningarna är en olämplig och onödig provokation. Med det sagt är det fortsatt så att allt som är olämpligt inte kan förbjudas. Lagen behöver vara vidsträckt, och ibland även tillåta det som inte är moraliskt rätt. Religioner behöver få kritiseras. Det måste vara tillåtet att häda. Annars riskerar det syre som är yttrandefriheten att sugas ut ur samhällsrummet.
Det är lätt att nu peka på Danmark och säga att Sverige behöver följa efter. Danmark inför hädelselagar. Finland har dem redan. Norge likaså. Men detta vore ett felslut. Dels är argumentet att bara för att land X gör Y så borde Sverige också göra Y ytterst svagt. Dels behöver friheterna balanseras och hanteras med eftertanke, och inte som i fallet Danmark, utifrån rädsla. Var och en har en rättighet att tro eller inte tro. Och var och en har en rättighet att kritisera och häda. Men ingen har rättighet att alltid få sina känslor beskyddade mot det som är obehagligt. Vi kristna behöver kunna hantera att folk driver med oss och att Bibeln skändas. Samma sak gäller givetvis för muslimer. Staten måste stå neutral inför alla religioner.
[ Danmark inför förbud att bränna Koranen och Bibeln ]
Yttrandefriheten har emellertid gränser. Det är klokt att det finns skydd för etniska minoriteter och att hot och uppvigling mot grupper inte är acceptabelt. Muslimer ska aldrig behöva vara utsatta för hets mot folkgrupp. Det är därför bra att frågan om hets mot folkgrupp har prövats i flera de fall när Koraner har bränts. Man kan också, vilket regeringen nu gör, på goda grunder fundera på hur ordningslagen ska anpassas så att yttrandefriheten skyddas samtidigt som sunt förnuft får råda. Är det lämpligt att bevilja möjlighet att bränna en koran utanför en moské, eller kan det utföras på en mer lämplig plats? Dessa skydd och inskränkningar tycks, när allt kommer omkring, vara tillräckliga så att både yttrandefrihet, religionsfrihet och trygghet kan garanteras.
Givetvis behöver islamismen, den våldsbejakande och icke-demokratiska avarten av islam, beivras. Tyvärr finns det stora utmaningar med såväl hedersförtryck, och inte minst de senaste månadernas återkommande antisemitiska uttryck, som behöver rensas upp. Bidrag ska inte gå till studieförbund som lär ut förtryckarläror. Skolor ska inte segregera pojkar och flickor. Men det svenska majoritetssamhället kan bara nå en bit. Det är inom den muslimska gemenskapen som kampen mot islamism behöver stå. Islams religiösa ledare behöver sätta stop för förtryck. Moskéerna behöver markera mot islamismen.
Att nu springa efter det danska exemplet skulle alltså vara oklokt. Vi behöver inte mer förbud, utan mer förståelse. Vi behöver öppenhet, respekt och att tolerans odlas mellan fredliga, demokratiska och goda krafter inom alla de religioner som finns och verkar i Sverige. Freden börjar i var och en av oss. I våra hjärtan. Den andre kanske inte alltid tänker som mig, tror som mig eller gör som mig. Men han förtjänar din och min tolerans.
[ Danmark förbjöd Koranbränningar nu vill Paludan starta teater ]
