Nu har det hänt igen. En kristen förening blir nekande att verka på samma villkor som andra föreningar. Det är återigen Göteborgs stad som visar oförmåga att tolka vad delaktighet i föreningar på kristen grund innebär.
Den här gången är det Krik (Kristen idrottskontakt) som nekas föreningsbidrag som Dagen rapporterar om (14/12). Problemet för Krik handlar inte om det förhållandevis lilla ekonomiska bidraget. Det är den 75 procent nedsättning av hallhyra och tillgång till attraktivare tider som de går miste om. Något som andra godkända idrottsföreningar har rätt till. För Krik i Göteborg blir det för dyrt att upprätthålla verksamheten i samma utsträckning som tidigare.
Att tjänstemännen inte får ihop det kan bero på att deras uppfattning inte stämmer med verkligheten.
— Fredrik Wenell
Var är det Krik brister? I sin första paragraf skriver att de är en förening som ”vill vara en mötesplats som förenar unga från olika sammanhang och kulturer genom idrottsglädje, trosglädje och livsglädje.” De fortsätter: ”Föreningen vill verka för alla ungdomar och unga vuxna oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.”
Ingen paragrafryttare på Göteborgs stad sätter kaffet i vrångstrupen av det.
Det verkar dock ske när Krik i nästa stycke uttrycker att föreningens grund är traditionell kristen tro. Då måste tydligen idrotts- och föreningsförvaltningen sätta stopp för bidrag till Krik eftersom föreningen också anger att styrelseledamöter behöver ställa upp på första paragrafen. Men att ställa sig bakom den första paragrafen behöver inte nödvändigtvis betyda att man personligen tror. Det innebär bara att ställa sig bakom föreningens grund. Gäller inte det styrelseledamöter i alla föreningar? Vill man spela hockey blir man inte medlem i en schackförening.
Handlar det inte snarare om att Göteborgs stad inte vill ha ideella föreningar som har religiös grund?
Det var inte så länge sedan samma förvaltning fick backa från beslutet att dra in bidrag till en av Equmenias scoutföreningar. De upptäckte nämligen att, trots scoutbön och Jesus i stadgarna, deltog barn med muslimsk bekännelse i verksamheten. Ulrika Thunberg, verksamhetsutvecklare på idrotts- och föreningsförvaltningen, konstaterar att hon inte får ihop hur muslimska barn kan delta i kristen scoutverksamhet? Hon kanske skulle fråga dem?
[ Frida Park: Alltför många kommuner gör som Östhammar och går vilse i religionsfrågor ]
Thunberg och hennes kollegor borde ta en tur till Linköping och prata med kvinnan i sjal som serverade mig lunch i Pingstkyrkans restaurang. Att tjänstemännen inte får ihop det kan bero på att deras uppfattning inte stämmer med verkligheten. De behöver helt enkelt uppdatera sin omvärldsanalys.
Som vi påpekat tidigare: Varje kommun har såklart rätt att handskas med skattepengar som de vill. Det är ingen mänsklig rättighet att få kommunala bidrag eller andra förmåner. Men som skattebetalare bör vi förvänta oss ett rättvist och modernt system för bidragsdistribution. Göteborgs stad uppvisar snarare en förlegad och omodern syn på religion i allmänhet och kristen tro i synnerhet. Det visar sig i praktiken.
[ Steven Crosson: Vad händer med kyrkorna om bidragen sinar? ]
