Även om siffrorna kunde varit värre, är de illa nog. Särskilt när man betänker orsakerna bakom att 30 pastorer köps ut årligen, som Dagen skriver om i dag. Dagens granskning visar att det inte främst rör sig om stora teologiska skillnader. Men att förtroende brister och kommunikationen inte fungerar är allvarligt nog.
Föreningsdemokrati innebär både välsignelser och utmaningar. I både fallen ingår att styrelsen ofta består av lekmän. Men när detta innebär avsaknad av kunskap och rutiner för att vara arbetsgivare kan onödiga utmaningar uppstå. Det är till exempel en högst märklig ordning att en föreståndare ingår i, eller till och med är ordförande för församlingens styrelse - särskilt så om frågor kring dennes ledarskap uppstår. Det borde inte vara möjligt att vara arbetsgivare och anställd på samma gång.
Granskningen visar också att det ofta ingås ett avtal om vad som får sägas och inte sägas av styrelse och pastor när man går skilda vägar. Även om detta i vissa fall absolut kan ha sina rimliga skäl finns det också risk för att problemen fortplantar sig och lever vidare - när nästa pastor kommer, eller när den utköpta pastorn går vidare till en annan församling. En sådan “tystnadskultur” skadar frikyrkan på sikt.
Experterna Dagen talat med har helt rätt i att det kan behövas såväl stadgeöversyn, som tydligare kommunikation och ramar. Här har många enskilda församlingarna, och samfunden, ett nödvändigt arbete att prioritera.
[ 30-tal pastorer köps ut från frikyrkor - här är vanligaste orsaken ]
