Maria Hölerman och jag är naturligtvis överens om att ingen ska behöva möta fördomar eller oprofessionellt beteende i mötet med en myndighetsperson, varken i sjukvård, skola, eller i andra roller där myndighetsutövning pågår. Därtill är det förkastligt att det förekommer att troende personer diskriminerar eller beter sig illa mot till exempel homosexuella personer. Sedan till det vi inte är överens om.
Det är nämligen fördomsfullt att tro att tro att man utifrån en religiös symbol kan avgöra exakt vad en människa tror eller anser. En person som bär kors kan anse att homosexualitet är synd. En annan person som bär ett likadant kors kan anse motsatsen. En person som bär hijab kan vara feminist. En annan person som bär hijab kan anse att jihad är rätt och riktigt.
Lägg därtill att en person som inte bär någon religiös symbol alls kan vara en misogyn antisemit eller rasistisk homofob. Avsaknad av religiösa symboler är ingen garanti för professionalitet. Lika lite som förekomsten av kors, hijab eller kippa är det. Men det vore fel att tro att troende inte kan agera professionellt - med eller utan symbol.
Hur ska vi då hantera det här? Fel väg vore att tro att symbolpolitik i form av förbud mot religiösa symboler skulle lösa problemen. Därtill vore det en onödig inskränkning av religionsfriheten. Snarare handlar det om att inse att troende personer kan vara precis lika professionella (eller oprofessionella) i sin bedömning av patienter, bidragssökande eller elever som personer som kallar sig för ateister.
Samhället lider av religionsanalfabetism och tyvärr förekommer mycket fördomar, också mot människor som uttrycker sin tro, också från arbetsgivare. Det är förkastligt. Men svaret är inte att bannlysa synliga religiösa symboler, utan mer tillåtelse, mer synlighet och mer respekt för olikheter. På sikt kan detta även komma att dämpa den oro och rädsla som Hölerman talar om.
[ Maria Hölerman: Inte fördomar mot religiositet som är problemet utan vissa religiösas fördomar ]
