En debatt har blossat upp om barnafödande, själviskhet och DINK (double income no kids), igångsatt av SvD:s Josefin de Gregorio. de Gregorio har flera goda poänger, inte minst att samtiden är marinerad i självupptagenhet, vilket får konsekvenser för barnalstrandet. DN:s Max Hjelm svarar de Gregorio på DN:s ledarsida och menar att föräldraskapet är en ”myskonservativ” kvinnofälla. I en kulturessä i Dagen går Joel Halldorf emot Hjelm och tar familjen i försvar. I ett har dock Hjelm rätt. Att blir förälder är inget under av frihet. Varken för män eller kvinnor.
Man blir inte lycklig av att bli förälder. Forskning visar på att det faktiskt är tvärtom. I en stor studie från 2016 såg man att människors upplevda lycka faktiskt sjunker när de får barn.
Ofta är det just lyckan man ser framför sig när graviditetsstickan för första gången visar plus. Hoppet om framtiden. Man ser framför sig att hålla sitt barn för första gången. Att leka tillsammans. Att lära barnet cykla. Visst stämmer det att det i just de tillfällena bor en närmast ostoppbar lycka.
Men föräldraskapet innebär också bråk, en ansträngd ekonomi, en förändrad parrelation, nätter utan sömn och åsidosättande av egna drömma och mål. Och det är dessa faktorer som forskarna menar gör att föräldraskapet är tätt sammanbundet med minskad lycka och sänkt välmående.
Att bli förälder handlar kanske om att ge upp sin frihet, till förmån för något större. Det är att åsidosätta sig själv för att under en tid avvara mycket av det roliga och härliga, såsom hobbys, sömn och pengar för att vara med och skapa och forma ett helt nytt liv. Det handlar egentligen inte om lycka. Det handlar om existentiell meningsfullhet och livets kontinuitet.
Den liberala grundsynen handlar om att minska beroenden, öka produktivitet och kapa onödiga band till historien, till Gud och till varandra. Men det är en missräkning. Livet högsta mål är inte frihet. Livet handlar om gemenskap och meningsfullhet. Genom andra människor kan vi få gemenskap. Genom vänner. Genom vår församling. Och genom de band som håller oss samman i våra familjer.
[ Joel Halldorf: DN borde värna familjen i stället för att varna för den ]
När man frågar människor som ligger på dödsbädden vad de ångrar svarar ingen att de hade önskat mer frihet och mindre beroende av andra. Ett vanligt svar är i stället att man önskar att man hade vårdat sina relationer bättre. Ringt sina vänner oftare. Kramat sina föräldrar längre. Och sagt en gång till till sina barn att man älskade dem.
Lycka och frihet kan visserligen vara trevliga ting. Ett gott liv innehåller såklart både självständighet, när det behövs, och positiva känslor, när det finns utrymme för det. Men meningsfullhet, relationer och föräldraskap trumfar friheten.
Tvärtom behöver vi varandra. Genom att överlåta oss och göra oss beroende av varandra blir livet meningsfullt. Det är också därför som människor varje dag väljer att bli föräldrar. Varje natt väljer att offra sin egen sömn för sina barns skull. Varje stund väljer att prioritera sina döttrar och söner framför sin egen lycka och frihet.
