Julafton innebar för många ett klassiskt svenskt julbord. Jansons frestelse. Skinka och senap. Gravlax. Men alla fick inte julmat. På social medier har under mellandagarna spridits bilder på diverse matlådor som delats ut. Det kallas julmat. Potatis. Korv. Kanske några köttbullar. I en plastförpackning. ”Julbordet” blev för många av landets äldre inget mer än dessa kostnadseffektiva lådor.
Det brukar ofta sägas att ett samhälle bedöms utifrån hur man behandlar samhällets svaga. Man kan undra vad det säger om ett samhälle att de äldre, de som jobbat och ett helt yrkesliv byggt upp landet, inte får mer än fattigmat till jul.
Många av landets kommuners prioriterar uppenbarligen inte sina äldre. Förvaltning och politiker visar genom handling och budget de äldre inget av den tacksamhet och den extra omsorg som de faktiskt förtjänar. Speciellt inte på jul. Det är tragiskt.
Men. Det är lätt att peka finger och skylla på någon annan. Vem är det som ytterst ansvarar för kommunens ekonomi och prioriteringar? Det är väljarna. Och väljarna det är vi. Visst har förvaltningen ett ansvar, men det går faktiskt att bjuda hem mormor på jul. Bjuda farfar på julvört, skinka och sill hemma i det egna köket. Beställa färdtjänst. Organisera och ta emot. Kanske lite bökigt för en stressad samtidsmänniska men betydligt mer värdigt och vänligt än en plastlåda.
RÄTTELSE: Uppgifterna på sociala medier om ovan nämna matlådor visade sig efter faktagranskning inte stämma. Dagen beklagar detta.
