Shalom är inte bara frånvaron av konflikt utan ett liv i frid, frihet och fred. Det kommer vi inte få uppleva fullt ut förrän lamm och vargar betar tillsammans. Men ändå, på vägen dit vittnar många pastorer och präster om tärande konflikter och strider trots att församlingarna är kallade att vara en försmak av Guds rike.
Den senaste tiden har jag nåtts av flera berättelser från pastorer och ledare som inte vet hur länge till de orkar eller hur de ska hantera grupperingar. Orsaken är den kultur av polarisering och de ultimatum som uttalas. Underförstått: Är du inte med är du emot mig.
En vän har blivit kallad fascist, andra har ställts inför hot som går ut på att om församlingen börjar bearbeta teologin om samkönade relationer kommer medlemmar lämna. Äldre pastorer, som borde vara föredömen, uttrycker offentligt att det är illa ställt med ledarskapet i den församlingen de tidigare tjänat.
Det borde leda oss till frågorna: Hur tänker du? Kan du förklara? Kan du berätta mer?
— Fredrik Wenell
Och det här gäller inte bara de så kallade traditionella. När det gäller samkönade relationer har flera pastorer nämnt att det i lika hög utsträckning gäller dem som vill förändra i bejakande riktning, de så kallade progressiva. Båda sidor tycker nämligen att de har lika goda skäl. De uppfattar sig såklart stå på den goda sidan.
Knappt hade vågorna efter Evangeliska frikyrkans process om samkönade relationer avtagit så startar det fruktansvärda kriget mellan Hamas och Israel. Återigen tvingas ledare ut på banan och hur de än väljer blir det enligt någon grupp fel. En sak är dock säker – de måste ta ställning. Många gånger anses det viktigare vem som säger något än vad som sägs. En kyrklig variant på identitetspolitik.
Så här kan det inte fortsätta. 2024 kan inte fortsätta som 2023 i det här avseendet.
Det står ingenstans i Bibeln att kyrkorna har ansvaret för Sanningen men väl att vittna om den. Vi ser allt i en gåtfull spegelbild. Det handlar inte om att ge upp inför en slags ”låt-gå-mentalitet”, allt är inte sant. Det handlar om insikten att det är inte jag, inte ens vi, som har sanningen. Kyrkans uppdrag är att vittna om honom som är Sanningen, det vill säga Jesus, i kärlek, utan att döma.
Det borde leda oss till frågorna: Hur tänker du? Kan du förklara? Kan du berätta mer?
[ Fredrik Wenell: Spela inte ut friheter mot varandra ]
Det betyder inte att ge den andre rätt eller att vi kommer vara överens när samtalet är färdigt. Men förhoppningsvis förstår vi varandra bättre. Det kan också innebära att vi förstår vår egen position lite bättre, eller möjligen korrigerar den lite.
Tänk om kristna kyrkor kunde präglas av en sådan nyfikenhet inför andra, både dem som tror annorlunda och de som inte tror alls! Tänk om Jesus vill överraska oss och tala genom personer vi aldrig kunde drömma om.
Vår bön är att församlingarna ska präglas av en kultur där nyfikna frågor och analyser snarare än misstänksamhet. Det är våra pastorer och ledare värda. Kanske kan det bli lite enklare att leda församlingar att vara den försmak av Guds Shalom som kyrkan är kallad till.
[ Elisabeth Sandlund: Vi måste kunna diskutera HBTQ utan hat och övertoner ]
