Det är i dagarna 20 år sedan Sverige vaknade upp till nyheterna om skotten som fallit i Knutby. 20 år sedan en människa mördades och en annan skottskadades i en fruktansvärd sekt som, skulle det senare visa sig, fortsatte att hålla ett järngrepp om människor i flera år. 2016 uppdagades ytterligare missförhållanden innan den tidigare pingstförsamlingen till slut lades ned 2018.
Sedan 2004 har mången pingstpastor fått värja sig mot återkommande och felaktiga anklagelser om sekterism. Barn och unga som vuxit upp i en frikyrka har mötts av fördomar och rädsla som i flera fall gjort att de – och andra – stängt dörren till kyrka och tro. Många pingstvänner har med rätta längtat efter att få stänga dörren, en gång för alla, till Knutby. För varför ska en församlingsrörelse som samlar omkring 100 000 människor och ger livsmening och ett omistligt bidrag till hela samhället behöva stå ut med en orättvis sektstämpel?
När nya åtal och domar aktualiserade Knutby år 2020 valde Institutet för pentekostala studier (IPS) att göra en efterlängtad genomlysning av teologin i den före detta pingstförsamlingen, som Dagen skrivit om. Även om många som ägnar sig åt att dra alla troende över samma fördomsfulla kam knappast kommer läsa IPS:s antologi bidrar den till välbehövlig kunskap och reflektion, men också argument till den egna rörelsen emot okunskap. Pingströrelsen är inte en sekt. Entusiasm och karismatik är inte av ondo.
Pingströrelsen är inte en sekt. Entusiasm och karismatik är inte av ondo.
— Frida Park
Som rapporten visar är detta sant så länge gränsen mot osunt ledarskap och fanatism hålls. De lärdomar, teologiska och strukturella, rapporten identifierade är avgörande för att kunna fortsätta välkomna sund hängivenhet och motverka skadlig fanatism, inte bara i Pingst utan i hela frikyrkan. Inte minst lyfts behovet av transparens, maktdelning och reflektion. När rapporten släpptes 2021 skrev ledarsidan att dessa funktioner behöver vakas över även i framtiden; och att genom omsättning av rapportens lärdomar kan frikyrkligheten ta viktiga steg mot ett välkommet avslut.
Men avslutet får inte innebära att lärdomarna faller i glömska. I dag, 2024 är de fortfarande aktuella. Nej, det kommer inte poppa upp nya Knutby här och var. Men maktmänniskor och manipulatörer tar sig, som bekant, gärna rum i frikyrkan. Egenutnämnda profeter lurar till sig utsattas tillit och pengar. Sådana människors skadliga framfart riskerar att solka vittnesbördet om tron på Jesus lika väl som en sekt i början på millenniet.
Även i den föreningsrörelse som frikyrkan är, är ledarskapet därför avgörande. Ett tydligt ledarskap är inte alls fel. Tvärtom. Inte så länge slutna rum undviks. Inte så länge insikten om att makt korrumperar och därför behöver fördelas finns. Inte så länge frågor, kritik, granskning och reflektion välkomnas.
Att pastorer och samfundsledningar fortsätter att vaka över detta är ett kraftfullt motgift mot aldrig så toxiska och felaktiga beskyllningar om sekterism. Och ett sätt att visa att frikyrkan är en sund kraft att räkna med, en som bidrar med upprättelse, hopp och tro mitt in i en mörk värld.
