Vi lever i en skamlös tid. Det konstaterade ärkebiskop emerita Antje Jackelén när hon i somras på DN kultur diskuterade begreppen skam. Samvetets kompass, guidad och hjälpt av skammen, tycks hos vissa inte längre visa rätt.
Skam är en av de känslor som lite felaktigt brukar benämnas som enbart negativ. Visst är den obehaglig. En indikation på att något man gjort inte är acceptabelt och en önskan om att man därför vill komma bort. Kanske från den person man känner skam inför.
Men känslan av skam kan vara en funktionell känsla. Den hjälper oss att veta när vi gjort något som går på tvärs med våra djupaste värderingar eller de spelregler som bär upp samhället. De normer som gemenskapens rum behöver för att kunna fungera. Skammen vägleder oss.
Men tidsandan ser skam som dåligt. Som en onödig rest från en tid tid präglad av religionens makt där individen fängslades av moraliska bojor. Visst finns det gott om exempel då skam lades på personer och aktiviteter i onödan. Det vet inte minst vi kristna. I tider av syndakataloger och skruvade fromhetsideal har det ibland skapats skam där skam inte skulle borde ha funnits. Som skam över att gå på bio eller spela kort. Men det är inte i det diket vi befinner oss i dag.
Som Jackelén pekade på är dagens samhälle istället skamlöst. Sanning och fakta ljugs med lätthet bort. Utan dåligt samvete. Man behöver inte blicka på rödlätta politiker på andra sidan Atlanten för att se detta. Skamlösheten känner varken lands- eller partigränser.
Under 2021 erkände Ebba Busch att hon förtalat ett juridisk ombud efter en infekterad fastighetstvist. Samtidigt menade dock Busch att hon inte var skyldig. Tvärtom. Hon var oskyldig. Skyldig och oskyldig. Samtidigt. En kullerbytta som svårligen går ihop utan ett stort mått av akrobatik med såväl principer som samvete.
[ Nikki Haley den kristna konvertiten som utmanar Trump ]
Socialdemokraterna genomför nu en kampanj där de hävdar att partiet minsann alltid varit för en stramare migrationspolitik. Partisekreterare Tobias Baudin pekar finger: den högra invandringen är Moderaternas fel. Detta trots att det var Stefan Löfven (S) som under flyktingkrisen med känsla i rösten talade om att ”mitt Europa bygger inga murar”. Visst talade även moderaterna och Reinfeldt om att ”öppna hjärtan” men socialdemokratiskt ledda regeringar under Persson, Löfven, och Andersson har arbetat för en generös migrationspolitik.
Man kan ha olika synpunkter på hur migrationen har skötts i vårt land. Man kan, som Dagens ledarsida har skrivit, tycka att den ska bli mer generös. Men man kan också mena att den bör bli mer restriktiv. Vad socialdemokraterna gör nu är dock något helt annat än att diskutera sakfrågan: De ljuger. Skamlöst.
Det vi nu ser är en konsekvens av ett samhälle där skammen fasats ut. Ingen behöver ta ansvar för sina handlingar eller för sina lögner. Utan skam kan politiker och medborgare fara med osanning hej vilt.
Ett skamlöst samhälle blir ett sämre samhälle.
[ Ledarpodden: Busch duckade en kula men binder ris åt sin egen rygg ]
