Nyligen stod den liberale riksdagsledamoten Martin Melin (L) tillsammans med kollegor från M, KD och SD och presenterade ett nytt förslag gällande visitationszoner. Det som mest kom att talas om efteråt var dock huruvida det är gängkriminellt eller ej att bära Guccikeps. Det är tråkigt. Förslaget, vilket innebär att polisen kan ha rätt att i vissa områden visitera personer utan brottsmisstanke och dess konsekvenser förtjänar att diskuteras noggrant.
Samma behov av reflektion gäller de många åtgärder som nu arbetas fram på kriminalitets- och rättsområdet av regeringen. Redan när Tidö-avtalet presenterades stod det klart att förändringarna skulle komma att bli omfattande. Sedan dess har flera av konturerna i avtalet blivit tydligare.
Att det finns ett behov av att prioritera trygghet och säkerhet för landets medborgare mot de allt mer välorganiserade och hänsynslösa kriminella gängen står klart. Visitationszoner kan, möjligen, vara en åtgärd som är värd att testa och utvärdera. Den tidigare S-regeringen förmådde varken övertala väljarna om att de var förmögna att hantera situationen eller att vidta några egentliga åtgärder för att stävja våldsspiralen.
Dock finns det skäl att vara vaksam när friheter kringskärs. Även när så görs i trygghetens namn. Att införa visitationszoner är en inskränkning av medborgares integritet och inget som bör genomföras lättvindigt. Varje gång staten begränsar eller påverkar en människas livsutrymme behöver detta vara mycket väl motiverat.
[ Marie Demker: Besinna er demokratin är under attack ]
Gängkriminaliteten är ett stort problem och att den tas på allvar är välkommet. Men flera av Tidö-partiernas förslag på området är direkt olämpliga och går över gränsen för vad som kan bedömas som rimliga integritetskränkningar. Exempelvis angiverilagen/informationsplikten. Denna har många lärare och verksamma inom sjukvården på goda grunder vänt sig emot. Nästan lika dåligt är det hårt kritiserade förslaget att utöka id-kontroller på bussar och tåg.
Det står klart att regeringen har gängkriminaliteten högt på sin agenda. Gott så. Men hur är det med den tidigare bland borgerliga politiker så högt värderade friheten?
Mest frekvent använda av någon frihetskombination är när man talar om “frihetsberövande”.
— Steven Crosson
En sökning på ordet frihet i Tidö-avtalet ger 12 träffar. Gästfrihet: en träff. Religionsfrihet: två träffar. Men det absolut mest frekvent använda bruket av någon frihetskombination är när man talar om ”frihetsberövande”: fyra träffar. Detta är talande. Och väcker frågor. Är friheten numera något som främst ska inskränkas?
Staten har ett ansvar att skydda medborgare från kriminalitet. Men medborgarna behöver också vara uppmärksamma på när staten överskrider sina befogenheter och inskränker människans integritet, friheter och levnadsutrymme. Hur morgondagens politiker, byråkrater och makthavare använder sig av de frihetsinskränkande verktyg vi medborgare i dag tillåter vet vi inte. Därför bör varje fall av utökad polisiär kontroll, statlig översyn och minskade medborgerliga friheter vara mycket väl underbyggt. Är så nu verkligen fallet?
[ Steven Crosson: Angiveriklausulen i Tidöavtalet visar att samvetsfrihet behövs ]
