Fortfarande tillber samhället mammon. När kostnaden ökar på grund av miljöhänsyn väljer vi ofta en annan väg och sätter plånboken framför klimatet. Från politiskt håll kan man använda styrmedel som skapar lönsamhet. Det har under många år gällt jordbruket så väl som etableringen av vindkraft. Statsminister Ulf Kristersson (M) säger, mot sunt förnuft, att ingen ska behöva ställa om sitt liv, ändra livsstil för att rädda miljön eller påverka klimatförändringen.
Carl-Oskar Bohlin (M), minister för det civila försvaret utmanar nu kommunerna att förbereda sig för krig eller den kommande krisen. Varje kommun förväntas skapa platser där man kan ta skydd, hämta energi och få värme likt det som räddat många under det fullskaliga kriget i Ukraina. Alltför lite talar samma regering om den klimatkris som redan existerar och som måste hanteras.
Inte minst ser vi få åtgärder på det lokala planet. Och regeringens uttalande om förväntningar gällande klimatkrisen och förväntningar på kommunerna i frågan förbigås med tystnad. Klimatkrisen påverkar våra förutsättningar för liv och framtid på jorden. Risken är att vi just nu slår dövörat till och fortsätter vår livsstil som tidigare där vi konsumerar mer än vad jorden kan producera.
EU:s senaste beslut ”Fit for 55″ ställer krav på åtgärder för klimatet för att hindra det möjliga värsta scenario som annars kan uppstå, vilket också gäller Parisavtalet. Framtiden kommer dock att utvisa om det kommer att behövas ännu mer radikala åtgärder. Ju längre vi skjuter insatserna framför oss ju större är risken att ännu större insatser kommer att krävas.
I dag är oron stor inte minst inom skidsporten. Då gäller inte frågan i första hand inställda tävlingar och dåliga förhållande för de tävlande. Det finns en djup oro för skidsportens framtid, men framför allt för den globala uppvärmningen över hela världen, enligt generalsekreterare för svenska skidförbundet Pernilla Bonde.
Inom de kristna leden duggar rapporter och utmaningar tätt. PMU har nyligen kommit med en omfattande rapport med författaren Johannes Widlund. Där lyfts bland annat de nio planetära gränserna fram som också EU:s hållbarhetsguide nämner och som redan 2009 identifierades av 28 erkända forskare. Där finns inte bara CO2-utsläppen och klimatförändringen utan även havsförsurning, minskad biologisk mångfald, luftföroreningar och användande av kemiska gifter. Det är allt sammantaget som skapar risker för jordens utarmning.
Risken är att vi just nu slår dövörat till och fortsätter vår livsstil som tidigare.
— Lennarth Hambre
I rapporten skriver man att om vi ska fortsätta att leva som i dag behöver vi 1,8 gånger planetens resurser. Och om alla levde som svenskar och amerikaner skulle vi behöva fyra jordklot. De citerar ekonomen Kate Raworth som utifrån frågan om jordens begränsade resurser utvecklat Munk-ekonomin (bakverket) eller Doughnut economics. Det handlar om den inre och den yttre ringen.
Den inre representerar minimistandard för att garantera god livskvalitet för alla. Medan den yttre ringen representerar jordens ekologiska gränser. Det handlar om att hitta en jämvikt som ger balans. Enligt Raworth kan alla människors behov mötas så länge vi befinner oss inom detta utrymme – utan att förstöra planeten samt undvika både mänsklig fattigdom och en utarmad miljö. Det är ett utmanade och delvis annorlunda tänkande för oss som lever i den rika delen av världen.
Jämför det med statsminister Kristerssons uttalande om en tydligt oförändrad livsstil där hållbarheten får stå tillbaka till förmån för konsumtionsideologin.
[ Ida-Maria Brengesjö: Hur kan vi inte se att klimatet är en ödesfråga för kyrkans trovärdighet? ]
Det är lätt att stirra sig blind på detaljer i det som sker. Kyrkans uppgift är att bidra till steg som stöd, utbildning och utmaningar till att vårda skapelsen. Kyrkokonferensen i Equmeniakyrkan utropade 2021 klimatnödläge. Svenska kyrkans färdplan för klimatet innebär bland annat att den egna verksamheten ska vara klimatneutral 2030. Dessutom har varje samfund med självaktning ett mer eller mindre fokuserat klimatarbete. Vid Evangeliska frikyrkans kongress i maj månad utmanar en av motionerna till betydligt större klimatengagemang lokalt och i samarbete med miljörörelser.
Kyrkorna behöver kroka arm med dem som kan vara draglok i en nödvändig omställning. Varje lokalt ekumeniskt råd kan ta initiativ till dialog med organisationer och offentliga aktörer som jobbar för ett bättre klimat. Kristna kan med Bibeln i handen och med tron på Gud som skapat jorden och som skapat allting gott, ge sitt bidrag. Det är nödvändigt för kyrkans trovärdighet.
[ Lennarth Hambre: Inbilla er inte att klimatet kan räddas utan uppoffringar ]