I början av mars talade påve Franciskus på konferensen ”Man-kvinna till Guds avbild. För en antropologi om kallelser”. I sitt tal, som på grund av sjukdom lästes upp av en medarbetare, berörde påven hur han ser på de rådande akademiska och ideologiska idéerna kring kön och genus. Genusideologin är farlig, menade påven, och den utplånar vad som de facto skiljer kvinnor från män. Ideologin, sa påve Franciskus, riskerar att sudda ut vad det är att vara människa.
Genusideologin i dess mest långtgående och extrema form stipulerar att allt, inklusive det biologiska könet, är konstruktioner som uppstår genom det egna språket, tankarna och känslorna. Att utgå från biologi när man ser på kön menar bland andra filosofen Judith Butler, är ett förlegat och fobiskt synsätt. Män finns inte. Kvinnor finns inte. Könet skapas i stället av individen och kan skifta och bytas. Hävdas det i alla fall.
När vi så i dag, den 8 mars, på internationella kvinnodagen, stannar upp och reflekterar över de landvinningar som gjorts nationellt och globalt kring jämlikheten mellan könen är det klokt att också fundera på vilka konsekvenser ett extremt genusideologiskt perspektiv kan riskera att få för framför allt kvinnor.
Jämlikheten har kommit långt, speciellt i vår del av världen, men det finns fortsatt stora utmaningar. Kvinnor är i alltför hög utsträckning utsatta för våld från män. I flera länder, inklusive i Sverige, begränsas kvinnors friheter av hederskultur och förtryck. Utbildning för flickor är långt ifrån en naturligt rättighet överallt.
[ Frida Park: Kallelse - inte kön - måste vara det avgörande ]
Att se de skillnader som finns mellan könen, dess förutsättningar och utmaningar, när man anammar ett extremt genusideologiskt synsätt, blir svårt. Finns inte längre kön kan inte heller könsskillnader finnas. Kan man inte se könsskillnaderna kan man inte heller göra något åt de orättvisor som finns. I ett samhälle utan kön får kvinnorna betala priset.
I ett samhälle utan kön får kvinnorna betala priset.
— Steven Crosson
Det som påven diskuterar när han talar om ”spänningen mellan man och kvinna” handlar i grunden om sunt förnuft. Verkligheten finns. Den är inte helt subjektiv. Män finns. Kvinnor finns. Här riskerar en urspårad genusideologi att göra skada, både när det gäller barn och unga som luras att tro att det är oproblematiskt att ta stopphormoner eller göra kirurgiska ingrepp i syfte att ”byta” kön. Men också att, som bland andra Moderaterna nu driver, man lätt ska kunna byta juridiskt kön med hjälp av bank-id, riskerar att bli bakslag för jämlikheten.
Att idén att kön inte finns fått så stort genomslag är en konsekvens av att det sunda förnuftet fått stiga åt sidan till förmån för allt mer verklighetsfrånvända idéer. I slutändan handlar det om hur vi ska se på vår värld, som vi trots allt befinner oss i tillsammans. Ska vi ha en chans att kunna hantera framtidens jämlikhetsutmaningar behöver vi vara överens om vissa grundläggande principer. Låt oss börja med att konstatera att kvinnor faktiskt finns.
[ Nu avgörs KD:s strid emot ny lag om förenklat könsbyte ]
