Det måste ha varit en av statsminister Ulf Kristerssons stora stunder i livet. I kongressen ber president Joe Biden honom resa sig och där står moderatledaren och tar emot allas välkomstapplåder för hans största framgång som politiker – att lotsa Sverige förbi Erdogans och Orbans krokben in i försvarsalliansen Nato.
I EU-valstider vill hans politiska motståndare om möjligt sola sig i glansen av att Sverige i dag är ett säkrare land. Magdalena Andersson sa i torsdagens 30 minuter i SVT: ”Jag startade den här processen för att jag bedömde att det var viktigt för Sverige och svensk säkerhet”. Även fast det jublas och hurras i vissa politiska läger är det inte lika optimistiskt i andra.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade helst hållit Sverige utanför försvarsalliansen men vänder nu sina blickar mot att kräva att inga kärnvapen ska få finnas på svensk mark i fredstid. Även Svenska fredsrörelsen och Kristna freds ser nog Natointrädet som en sorgens dag, något de delar med Rysslands president Vladimir Putin – men av olika skäl. Putin är naturligtvis arg att ett svenskt och finskt inträde i den nordatlantiska försvarsorganisationen försvårar hans möjligheter att roffa åt sig delar av Europa. Fredsrörelsen å sin sida frågar sig nog hur de ska kunna motivera sin existens i en Nato-era.
Fredsrörelsen å sin sida frågar sig nog hur de ska kunna motivera sin existens i en Nato-era.
— Frida Park
Egentligen finns det inte stor anledning att fira Nato-inträdet. Orsaken till att vi nu är medlemmar stavas Putins orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. Väst tog alldeles för lätt på den ryska annekteringen av Krim. Nu har majoriteten av riksdagspartierna insett allvaret och gör den alldeles rimliga bedömningen att inte Putin kommer stanna vid Ukraina. Därför är det viktigt att stötta Ukraina och se över sanktioner mot Ryssland och försök till rundningar av dessa när Putin nu ökar försvarsindustrin och ammunitionstillverkningen.
Väst kan inte stå passiva inför kapprustningen. Men det behöver inte stå i motsats till ett aktivt arbete för fred. Även om Putins osäkrade kanoner drev Sverige och Finland hit är ännu en av anledningarna till Nato-medlemskapet en klar strävan efter varaktig fred.
[ Sverige medlem i Nato: Kristna freds vägrar ge upp Nato-motstånd ]
Från vissa, inte minst delar av fredsrörelsen, har myten om att alliansfrihet är nödvändigt för att Sverige globalt ska kunna bidra till att förhandla fram fred upprepats med en dåres envishet. Men titta på brödrafolket i väster, Norge, som ända sedan 1949 har varit Nato-medlemmar. Likväl har det lilla landet medverkat till åtskilliga fredsprocesser och -avtal, kanske till och med fler än vad Sverige har gjort.
Även om sorgen nog kan kännas tung hos en del fredsvänner i dag gör fredsrörelserna väl i att snegla mot andra Nato-länder och omgruppera sig.
Ja, Sverige är tryggare i dag än i går. Men det finns få anledningar till att fira. Kriget i Ukraina har pågått i över två år. Vi lever i en helt ny värld. En som utan tvekan kommer påverka vardagen i Sverige. Vi behöver våra samarbetspartners, våra vänner och världen behöver alla goda krafter som vill arbeta för fred, Nato-medlemmar eller ej.
