471. Så många nya församlingar har startats under perioden 2000-2020. Hälften av dem är migrantförsamlingar. Då svensk frikyrka är åldrande och har en tydlig brist när det gäller att starta förändringsprocesser är detta nödvändigt. Det församlingsgrundande arbetet har inte alltid har varit fokus i svensk frikyrka vilket bidragit till en nedåtgående trend i frikyrkorna. Med andra prioriteringar hade utvecklingen kunnat motarbetas.
Under lång tid uppfattades dock församlingsplantering som splittrande eller som ett uttryck för enskilda ledares önskan till egna teologiska betoningar. Så blev ofta Trosrörelsen och Vinyardrörelsen uppfattade på 1980- och 90-talen. Laddade konflikter uppstod inte sällan på lokalplanet då flera från redan etablerade församlingar anslöt sig. Detta även om den uttalade strategin var att nå nya människor.
Under tidigt 1970- och 80-tal fanns även en del initiativ som oftast arbetade i motvind. Men några etablerades som levande församlingar. Ett sådant exempel finns i Gårdsten i Angered, Göteborg, som tidigare räknades som ett utanförskapsområde. Liknande försök gjordes av flera samfund i Skåne, även där etablerades några livskraftiga församlingar. Sedan dess har mycket skett av mognad och vilja att plantera nya församlingar och alla frikyrkosamfund har i dag en uttalad strategi för församlingsplantering.
[ Elisabeth Sandlund: Församlingsplantering behövs för kyrkans framtid ]
Att plantera nya församlingar bygger på fyra steg: dela evangeliet, göra lärjungar, utveckla ledarskap och forma en församling. Allt handlar om att förmedla evangeliet – vilket också i större utsträckning bör vara fokus i redan etablerade församlingar. Församlingar som växer har ofta varit framgångsrika i arbetet med kurser för dem som är nyfikna på kristen tro – som Alphakurser – som är en viktig del av församlingsplanteringsrörelsen.
Precis i dagarna har Björn Asserhed, EHS, i sin avhandling Garden in the Wasteland studerat hur tre församlingsplanteringar med sin vision format människor till ett kristet liv. Klart är att det inte är någon fritidssysselsättning att plantera en ny församling. Det är en utmanande uppgift i den starkt sekulariserad miljö som Sverige många gånger är.
Samtidigt kan en nystart skapa förutsättningar där ramarna för gemenskap, mötesplats och presentation av evangeliet inte är givet. Möjligheten att experimentera är stor. Sverige behöver mera variation av uttryck för församling. Ensidigheten är för stor. Men det räcker inte bara med ambitioner till någon form av eventförsamling eller husförsamlingsmodell.
Faktum är att när en husgrupp i församlingen vänder sig utåt i bön och engagemang för sitt närområde kan det bli starten på något nytt. När sedan samma grupp tar nästa steg i att inbjuda grannar och vänner som är nyfikna på kristen tro har de första fröna till en ny församling såtts. Att starta nya församlingar kan bli ett sätt att få rum att blomstra och utvecklas utan att begränsas av gamla och invanda församlingsmönster. Det behöver svensk kristenhet mer av!
[ Fem församlingsplanterare: Här är våra bästa råd för dig som vill starta ny kyrka ]
