Ledare

Sluta ge den gravida tonåringen menande blickar

Steven Crosson: Möt varje nytt liv med glädje, och barnlösa med empati

Aldrig någonsin har det fötts så få barn som nu. Utvecklingen med en allt lägre nativitet kommer få stora konsekvenser för såväl samhället i stort som för enskilda. Samtidigt är det, som en Dagenläsare skrev i ett brev, viktigt att komma ihåg att livet inte alltid är så enkelt.

För många finns det en önskan om gemenskap, familj och barn men det blev inte så. Man önskade en partner - men hittade inte rätt. Man försökte få barn - men det gick inte. För den som inte fått några egna barn kan frågor som “varför har du inte skaffat barn då?” göra ont. När vännerna blir gravida men man själv inte kan kan det finnas en smärta. När församlingen lyfter upp ännu ett barn för välsignelse eller dop kan man påminnas om saknaden.

Det är helt sant att fler barn kommer behöva födas om inte samhället ska stöpas om i grunden. Men den rent existensiella dimensionen får inte glömmas bort. För många är frågan om barn och barnlöshet svår. Frågans känslighet gör att vi som samhälle, och i många fall kyrka, behöver tänka på hur vi möter dem som av en eller annan anledning inte kan, eller vill, få barn.

Samtidigt kommer de låga födslotalen att bli ett problem. Ett bra första steg är att erkänna utmaningen som ligger framför. I en debattartikel i Dagen instämmer KDU:s ordförande Stefan Sarmes i detta. Därefter presenterar han fem åtgärder för att möta den låga nativiteten: flerbarnsavdrag, fler bostäder, friare föräldraförsäkring, “börja-jobba-avdrag” och friare arbetsliv. Dessa förslag är dock långt ifrån tillräckliga för att öka fertiliteten. Och vad har hänt med KD:s gamla förslag som, likt vårdnadsbidraget, gjorde en större ansats till mer frihet till småbarnsfamiljer? Samtidigt är det gott och väl att Sarmes ser problemet och börjar skissa på förslag.

Och problemen är inte få. Det föds allt färre barn per fertil kvinna. Åldern när man får sitt första barn blir allt högre. Och bland allt fler, som sagt, inga barn alls.

Att politiker arbetar för att vända utvecklingen är nödvändigt. Men att det föds allt färre barn handlar främst om en djupare förändring av normer och värderingar. I SvD tittar forskaren och skribenten Emma Frans på möjliga orsaker till den låga nativiteten. Samhällets attityder spelar roll.

Många unga vill helt enkelt inte i samma utsträckning som tidigare ha några barn. Vissa avstår av klimatskäl. Andra vill vänta för att komma i synk med karriär och bostad. Andra avstår för att det är för dyrt. För andra, som tidigare diskuterats på denna ledarsida, avstås barn för att de hindrar det egna självförverkligandet. Mot detta räcker inte social ingenjörskonst. Det är i värderingar och normer det börjar - då är det också där en förändring behöver komma till.

Pastor Britta Bolmenäs svarade nyligen i Dagen en ung kvinna som delade med sig av sina tankar och sina känslor kring att som ung ha blivit med barn. Om de blickar som hon i kristna sammanhang kan få. Om den gnagande känslan av att inte vara “fullvärdig”. Denna nedlåtande syn på den unga föräldern finns i hela samhället, inte bara i kyrkan. Och den säger något tragiskt om vår samtid. Och vår framtid.

Kanske är en del av lösningen det som skribenten Anna Nachman lyfter i Fokus: behovet av att skapa en kultur där även unga mammor (och pappor) lyfts upp. Där barn och familjers behov och utmaningar ses och prioriteras av såväl politiker, av familjer och av samhälle likväl som i församlingarnas dagliga verksamhet. Där den gravida tonåringen inte får menande blickar utan där varje nytt liv möts med glädje och där alla blivande mammor, pappor och växande barn får en välkomnande omfamning.

Om trenden fortsätter verkar det som att framtiden kommer innebära att allt fler kommer leva utan barn. Öppna förskolans deltagare blir färre samtidigt som samhället blir äldre. Det är en ny verklighet som vi alla kommer behöva förhålla oss till. Vi behöver samtidigt visa empati och förståelse för de många som drabbats av ensamhet eller barnlöshet och inse att det kommer behövas insatser och förändrade ideal om utvecklingen ska kunna vändas.

Fler artiklar för dig