I Sändaren skriver Lina Mattebo en ledarkrönika om hedersförtryck. Det är förvånande att Sändarens skribent väljer att missförstå och gå till angrepp mot min ledare (19/3) där jag kritiserar MUCFs rapport om hbtq-personer som utsätts för hedersförtryck i religiösa miljöer.
Mattebo får det att framstå som att jag skulle förneka att det förekommer utsatta hbtq-personer i frikyrkliga miljöer. Det stämmer inte. Som jag skriver i ledaren är det inte svårt att hitta sådana personer. På den punkten är vi alltså överens.
Min kritik är ju en helt annan. MUCF:s rapport hjälper inte ett dugg om man vill komma åt problematiken i religiösa miljöer. För det första ger MUCF sken av att kunna uttala sig om var och hur utbrett det är. Det kan de inte utifrån den sorts undersökning de gjort.
För det andra visste vi redan att det förekommer och därför hade MUCF behövt släppa sargen och gå vidare. Skälet till det hänger ihop med mitt grundläggande argument. Det är av avgörande betydelse att studera vilka teologiska och kulturella föreställningar som leder till inkludering eller exkludering, något kyrkorna gärna får bidra med!
Men problemet med MUCF:s rapport var alltså inte främst att de återigen konstaterade vad som varit känt sedan länge, utan att de trots åtskilliga tusentals kronor inte på något sätt bidrar till ökad förståelse kring orsaker eller möjliga lösningar. Det borde även Mattebo och Sändaren kunna uppröras över.
[ Frida Park: Det handlar om att vara varsam med människor inte om bibelsyn ]
