Efter en lång debatt i riksdagen blev det som befarat – Sverige har en ny könslagstiftning. En lagstiftning som går emot vad opinionen vill, som stora delar av hälso- och sjukvårdsprofessionen har varnat för, och som går emot vad som är grundläggande sunt förnuft. Det är ett ovärdigt utfall.
Debattens vågor har, med rätta, gått höga inför beslutet. Det handlar inte bara om hur vi ser på verkligheten – att subjektiva åsikter i och med beslutet nu trumfar biologiska fakta. Beslutet kommer också få återverkningar på sjukvården och för barn, i och med att personer så unga som 16 (med målsmans medgivande) kan komma att ändra sina juridiska kön utan större problem. Och därmed också få ett snabbspår in i irreversibla behandlingar och operationer.
Statsminister Ulf Kristersson (M) har personligen arbetat hårt för att få med sig sitt parti i denna fråga. Men de moderata och borgerliga väljarna har varit och är fortsatt stabilt emot den nya lagen. På goda grunder. Man kan fråga sig varför Kristersson valt att satsa så mycket av sitt politiska kapital i just denna fråga där han går på tvärs emot sin väljarkår.
Statsministerns seger i riksdagen blev till ett högt pris. Han har upprört sina medlemmar, sin riksdagsgrupp och alienerat sig från sina väljare, vilka mycket väl kan komma att straffa M genom att vända sig till partier som tagit en mer resonabel hållning i frågan. En till sådan seger och Kristersson kan vara förlorad.
[ Frida Park: Man borde kunna förvänta sig mer av riksdagspolitiker ]
