I stort är det ingen överraskning att det fanns ett missnöje med Kristdemokraternas hantering av sin EU-lista i allmänhet och Sara Skyttedal i synnerhet. Kommunpolitikerna i Åtvidaberg är inte på något sätt ensamma om att vara kritiska inför Ebba Buschs, partiledare KD, kommunikation och ledarskap som utmynnade i en sparkad Skyttedal och rekryterad Alice Teodorecu Måwe som nytt förstanamn.
Nu pågår brandutryckning för att om möjligt släcka uppflammande pyreldar som kan mynna ut i att fler tar steget till att lämna KD till förmån för Folklistan. Än så länge har man övertalat den ena av de två Åtvidabergspolitikerna att bejaka sitt “kristdemokratiska hjärta”. Halva fullmäktigegruppen alltså.
KD gör nog bäst i att inte sitta lugnt i båten. Många är de väljare som, av olika skäl, attraheras av Skyttedals och Jan Emanuels tal om sin kristna tro och skepsisen gentemot EU. De finns bland SD-väljare som hör hemma i LO, bland kristna som är kritiska mot att Bryssel ska ta över allt mer av svenskt självstyre och hos allmänt missnöjda väljare som anser att varken de rödgröna eller Tidöpartierna hållit vad de lovat.
Det finns en aldrig så liten risk att dessa väljer att bortse från Folklistans spektakel med helikoptrar och finrestauranger och föredrar det populistiska Folklisteanslaget mer än det valmaterial KD hittills lanserat.
Det vore ledarsidan främmande att kommentera politikers utseende. Men KD:s tonalitet är förvånande tondöv. Alice Teodorescu Måwe iklädd en blå, proper dräkt, brosch och slottsfönster i bakgrunden, signalerar på tok för mycket konservativ pärlhalsbandmoderat. Smartare hade nog varit en kampanj med toppkandidaten iklädd undersköterskekläder eller svetsarställ. Om man hade velat nå Kristdemokratiska kärnväljare. Och visa på ett alternativ till Folklistan.
