Unga vuxna och missionsledare i pingstförsamlingarna möttes nyligen till konferensen Sänd 2024. Några av nyckelorden var expansion, teologi för mission och förändrad identitet – bland annat mot bakgrund av att systerkyrkorna ute i världen har växt sig allt större. Initiativet är lovvärt och något som borde utmana andra samfund och församlingar att följa efter. Att forma mötesplatser för att inte bara inspirera för internationell mission utan också reflektera över och utveckla nya strategier är nödvändigt. Inte minst i ljuset av att den kommer att se annorlunda ut i framtiden.
Just nu pågår en intensiv debatt om det svenska biståndets förändrade villkor där bland annat Svenska Missionsrådets avtal med Sida är uppsagt likt alla 17 strategiska partnerorganisationer (SPO). Det behöver uppmärksammas. Samtidigt är risken att allt för mycket av samfundens fokus hamnat på biståndsfrågan och det stöd som kommit via Sida och regeringens biståndsbudget. Mission är något som lokala församlingar och samfund alltid utmanats till och där har församlingarna ett eget ansvar.
[ Steven Crosson: Regeringen har lite rätt om biståndet ]
I år firar Lausannedeklarationen 50 år. Lausannerörelsen kom att bli en reformrörelse där bibelordet och Jesu Kristus sattes i centrum och där missionsuppdraget fick förnyad aktualitet och energi. Arbetet har sedan fortsatt i Manilla 1989 och i Kapstaden 21 år senare. Fokus, och utmaningen, har hela tiden varit hela kyrkans kallelse att förmedla hela evangeliet till hela världen. Samtidigt har frågan om det sociala ansvaret inom missionen växt sig starkare.
Hur är det möjligt att tänka mission utan att reflexmässigt tänka bistånd med stöd från staten?
— Lennarth Hambre
Lausannedeklarationen fick en bred förankring i svensk kristenhet. Men den behöver nu på nytt förankras i nya generationer. Det är helt avgörande för att den ska få praktisk betydelse för kyrkor och samfund i framtiden. Med tanke på den historiska förankringen bör svenska samfund, kyrkor och parakyrkliga organisationer med deklarationen som grund jobba ännu mer med mission och församlingarnas unga vuxna.
På vilket sätt kan uppdraget aktualiseras och förverkligas i den nya generationen? Hur är det möjligt att tänka mission utan att reflexmässigt tänka bistånd med stöd från staten? Dessutom bör olika kristna utbildningsinstitutioner som förbereder unga ledare för tjänst i församlingar tydliggöra fokus kring evangelisation och mission.
Precis som konferensen Sänd påpekar har det skett en förskjutning av missionsinitiativet från nord till syd. I början av förra århundradet dominerade nord (USA och Europa) med cirka 80 procent av kristna i världen. I dag är det omkring 30 procent inte bara som ett uttryck för en minskning av kristna i nord utan också som ett uttryck för att kyrkorna i syd växt rekordartat. I dag finns missionsinitiativet i syd.
En ny ung generation har att förhålla sig till att kyrkorna i nord inte längre har initiativet. Detta borde leda till ett ännu djupare partnerskap med kyrkor och organisationer från Afrika, Asien och Mellanöstern. Något som också borde kunna påverka våra lokala församlingar i Sverige till en nödvändig och efterlängtad vitalisering.
[ Fredrik Wenell: Missionen måste komma före moralpredikan ]
