Sveriges integration har lämnat mycket att önska. Under senare årtionden har många människor kommit till vårt land men hamnat i ett olyckligt utanförskap. Ofta har man flytt förtryck och ofrihet och sökt sig till ett land med fred och frihet. Orsakerna till den misslyckade integrationen är flerfaldiga och innefattar bland annat bostad, segregation, rasism, arbetslöshet, låga förväntningar och undermålig utbildning. Och språket. Svenska språket är tveklöst nyckeln för en fungerande integration.
När regeringen och Sverigedemokraterna i en debattartikel i Expressen skriver att de med oro ser på språkkunskaperna för unga har de rätt i delar av sin problembeskrivning. Unga boende i utanförskapsområden som inte kommer i naturlig kontakt med svenskar och svenska språket är en utmaning både för personerna själva och för samhället i stort. Men förslaget som Tidö-partierna, inklusive KD, som tidigare tagit ställning mot obligatorisk språkförskola, nu går fram med är olämpligt.
[ KD-ledningen förlorade striden om modersmålsundervisning ]
Föräldrar är de som vet bäst vad som passar för sina barn. För en del barn fungerar det bra med förskola, medan andra inte trivs i större grupp. Sverige har en märklig fäbless för att nedvärdera föräldrars egna omsorg som om det skulle vara något skadligt. Det är principiellt fel av staten att hindra människors och familjers friheter – även när så sker i integrationens namn.
Föräldrar är de som vet bäst vad som passar för sina barn.
Obligatorisk språkförskola riskerar att placera människor i a- och b-lag, där invandrarfamiljer som inte har svenska som förstaspråk får mindre friheter än etniska svenskars. Ska familjer med två norska eller finska föräldrar tvingas till språkförskola? Hur gör man med de föräldrar som talar samiska eller jiddisch i hemmet? Kommer socialtjänsten eller utbildningsförvaltningen i de fall när föräldrar motsätter sig språkförskola att göra hembesök och utredningar för att avgöra graden av svenska som talas i hemmet? Vad blir konsekvensen om en familj motsätter sig tvånget?
Integrationsutmaningen är viktig och behöver adresseras. Men utan tvång. Som ledarsidan tidigare skrivit kan öppna förskolor vara en bättre och mer träffsäker insats. Här spelar kyrkor och samfund en nyckelroll i att de erbjuder mötesplatser där människor av olika bakgrund får möjlighet att träffas. Där kan både barnen och föräldrarna få stöttning och hjälp på ett sätt som förskolan vanligtvis inte förmår. Det hade varit klokare av regeringen och kommunerna att stötta civilsamhället i stället för att gå vidare med tvång och indragna verksamhetsbidrag till trosdrivna civilsamhällesaktörer.
Familjer är olika och behöver få möjlighet att utvecklas utifrån sina olika förutsättningar. Staten ska inte tvinga och pressa barn och deras föräldrar i någon mall utan bör i den bästa av världar vara en garant för familjers frihet. Frihet att välja sin egen barnomsorg, oavsett vilket språk man har som modersmål, är en grundläggande del av hur ett gott samhälle byggs upp. Eller som biskop Thomas en gång sa: Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring.
