Snart träffas Evangeliska frikyrkan (EFK) till kongress med rekordmånga deltagare. Många vill diskutera inkomna motioner, särskilt den om att EFK bör ta avstånd från rapporten ”Helighet och barmhärtighet”. Styrelsen menar att detta är olämpligt eftersom den inte är tänkt som ett ideologiskt grunddokument utan som samtalsunderlag. Att bekräfta samfundets klassiska äktenskapssyn är däremot styrelse och motionärer eniga om. Knäckfrågan är om samfundet kan härbärgera olika äktenskapssyner.
Många uppskattar samtalen som pågår i församlingarna. Samtidigt pågår såriga debatter, inte minst i sociala medier, där människor misslyckas med att mötas med respekt. Att hbtq-frågorna är polariserande understryks också av reaktionerna på att Kristna regnbågsrörelsen skulle få ställa ut på EFK:s sommarkonferens Torp i år, något EFK sedan backade ifrån. Kritisk kan man vara – hur visligt var det att välkomna den i mångas ögon så kontroversiella organisationen? Strävan efter högt i tak är god, men är Torp ett diskussionsforum vilket som helst? Dock är hot, hat och homofobi oacceptabelt.
”Att rörelsen inte var redo” för en sådan utställare, som EFK uttrycker det, handlar dock inte om en förhoppning om att rörelsen ska göra en teologisk förflyttning i fråga om samkönade äktenskap, utan om en vilja att en demokratisk missionsrörelse ska kunna mötas och samtala även i svåra frågor på ett sätt som vittnar om Jesu kärlek. Det verkar svårt.
[ Rekordmånga anmälda till EFK:s kongress där äktenskapssyn ska diskuteras ]
