Det går ett troll genom det svenska Europavalet. Sverigedemokraternas troll. Ja, eller ett? Det är i själva verket en hel hop av sverigedemokratiska tjänstemän på kommunikationsenheten som Kalla fakta uppdagade har arbetat med anonyma trollkonton på sociala medier, som Fredrik Wenell skrivit om tidigare.
Egentligen är det inget nytt att det ibland framkommer att politiska partier agerar med metoder som är ljusskygga. I tidigare valrörelser har såväl Socialdemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna haft sina skandaler där avlönade partifunktionärer har agerat oetiskt. Det nya är nu att Sverigedemokraterna inte tar avstånd från agerandet. I stället har partiledare Jimmie Åkesson gått till full motattack mot det han kallar för det vänsterliberala klägget. Det är talande och säger något om den brist på självinsikt och moral som tycks råda i Sverigedemokraterna. Beteendet är ovärdigt.
[ Fredrik Wenell:Dags för moteld mot Åkessons nätkrig ]
Att övriga partier i och utanför Tidö-samarbetet har tagit avstånd från trolleriet är inte – som Åkesson menar – någon konspiration utan sunt förnuft och ett tecken på en etisk reflektion som SD gör klokt i att nu noga beakta. Pajaskonsterna riskerar naturligtvis att spä på politikerföraktet, mitt i brinnande valrörelse. Eller brinnande?
I EU-valet 2019 röstade lite drygt var annan väljare (55 procent) vilket är betydligt lägre än är brukligt i ordinarie val. Väljarna, speciellt unga och utrikes födda, upplever i många fall att man inte är tillräckligt insatt i vad EU-parlamentet gör och vad den enskilda rösten kan göra för skillnad. Och visst kan det vara svårt att även som insatt samhällsintresserad riktigt förstå EU-parlamentets roll i det komplicerade EU-maskineriet.
Partierna själva gör inte väljarna några tjänster genom de frågor man väljer att driva i den här valrörelsen.
— Steven Crosson
Partierna själva gör inte väljarna några tjänster genom de frågor man väljer att driva i den här valrörelsen. Socialdemokraterna går till val på ett förvisso välbekant budskap om ett starkare och mer sammanhållet Europa – men med ett toppnamn tillika tidigare minister som få svenskar skulle kunna namnge (Heléne Fritzon). För Moderaterna och Liberalerna handlar EU-valet mest om att markera att man vill grundlagsskydda aborträtten i hela EU - en fråga som flera kritiker egentligen menar är nationell. Sverigedemokraterna vill se ett Europa som bygger murar – något som de visar upp i flertalet djupt osmakliga videoklipp på just sociala medier. Folklistan tar hjälp av Alexander Bard för att bland annat skrota asylrätten och bygga ett ”fort Europa”.
Det är inte konstigt att politikerföraktet tilltar när oetiska kampanjmetoder uppdagas – som i fallet med SD-trollen. Men det finns också ett omvänt förakt – väljarföraktet – som drivs av de partier som inte hedrar medborgarnas demokratiska och intellektuella förmågor. SD-trollen är det främsta exemplet, men att kampanja för frågor som knappast har - eller bör ha - med EU att göra är en form av nedlåtenhet mot väljarna som vi gott kan klara oss utan.
