Arbetet tar aldrig slut och behoven i och utanför församlingen är större än pastorn någon gång har möjlighet att svara upp emot. Samtidigt har många medlemmar omförhandlat sitt kyrkliga engagemang från att bara ha fokus på kyrkan till att låta det vara en av flera engagemang. I vissa fall har man även trappat ner engagemanget. Allt det här visar den enkät som Dagen dokument skrivit om och som besvarats av 290 pastorer i en bredd av svenska frikyrkor.
Problemen som enkäten tar upp har under lång tid aktualiserats med olika infallsvinklar och perspektiv. Att motivera, inspirera och vägleda andra samtidigt som det ska finnas tillräckligt med energi, målmedvetenhet och utveckling i det egna livet är en av de svåraste balansakterna en ledare kan utöva. I detta svårnavigerade landskap måste svensk kyrka och frikyrka göra ännu djupare bearbetning av sitt nuläge och sin framtid.
[ Frida Park: Bryt ensamheten i församlingarna ]
Vi ser förändringar i kyrkokartan. Husförsamlingar växer fram och församlingar som inte startar nya verksamheter utan medlemmarnas tydliga engagemang. Allt detta är lovvärt. Många kyrkor, inte minst frikyrkor, behöver hitta nya sätt att vara kyrka. Bort från ett verksamhetsorienterat föreningsliv till tydligare fokus på relationsbyggande. Goda och bärande relationer i vardagen har stora förutsättningar att smitta tron till nya människor. Detta sätt att vara kyrka kan i sig bespara pastorer risk för utmattning. Samtidigt visar det sig att en församling utan en uttalad organisation och verksamheter främst för yngre åldrar har en tydlig tendens att tappa just barn och ungdomar.
En mera relationsorienterad församling har fokus på innehållet. Vi kan hämta mycket vägledning hos Apostlagärningarnas beskrivning av händelser efter pingsten. Måltiden och diakonin är några av grundstenarna. Mer av måltidsgemenskap och omsorg i hemmen. Tid vid matbordet kan också bli ett uttryck för omsorg i relation till människor som behöver bli både sedda och bekräftade. Diakonin är i hela sitt väsen relationell och väldigt lite centrerad kring verksamhet.
Formen är en del av budskapet.
— Lennarth Hambre
Som församlingar har vi lärt oss mycket om dialog och samtal under senare år. Alphakurserna har hjälpt många församlingar att inbjuda till reflektion och fördjupning omkring grunden i tron, inte minst genom dialogen. Detta borde vi kunna utveckla. Formen är en del av budskapet. Ett ytterligare område där relationer kan utvecklas både till Gud och varandra är våra gemensamma intressen. Det kan gälla naturen och klimatet, skapandet eller till exempel utövande av idrott. I det mänskliga mötet uppstår ofta samtal kring det gudomliga.
Medan vi arbetar med och väntar på nödvändiga strukturförändringar i svensk frikyrka behöver varje pastor vaka över sin personliga återhämtning. När lusten att vara den andliga ledare man kallats till saknas har pastorn mött de första allvarliga varningssignalerna. Svaret är kontinuerlig återhämtning och en fördjupad vila. Det är full möjligt att vinna tillbaka den kraft, förmåga och driv som varje pastor måste ha rätt att leva med i sina viktiga arbetsuppgifter.
[ Lennarth Hambre: Det är ingen hemlighet varför församlingar växer ]
